A place nearby.....



I dag har jag ett extra stort behov av att få skriva av mig lite!!! Det har nu gått tre dagar sedan min moster sorgset ringde mig, jag kan fortfarande inte förstå vad som har skett... Den 2:a september somnade min mormor och Ellas gammelmormor in uppe i sin stugan i Mellanström. Hon var där på semester men kom aldrig hem igen i livet.
Min mor och hennes syskon kämpar på för att klara av en dag i taget och vi alla försöker att förstå vad som är ett faktum. Det faktum att mormor inte finns kvar bland oss och jag förstå det inte än. Chocken är för stor och verkar inte vilja ge med sig än. Jag och min mormor talade inte så mycket dom sista månaderna, sist jag träffade henne var på Ellas ettårs kalas i januari. Jag hade fullt upp med min vardag och mormor med sin, så vi skulle ta den där omtalade fikan när det passade oss båda två lite bättre. Det har inte ens funnits på min världskarta att min mormor skulle kunna tas ifrån oss under dom närmsta tio åren minst.. Så vi skulle ha tid på oss att ses många ggr om.
Så vad hände??? Frågorna är så många nu... Varför??? Vad var det som hände?? Ovisheten gör så ont.. Med tiden får nog vissa bitar sitt svar men just nu är sorgen så stor..... Jag saknar dig mormor!!!

Dom sista tre dagarna har jag även tänkt mycket på min egen mamma och efter att detta inträffade har jag lärt mig att livet är så skört.. Min mor är själv inte fullt frisk och lider av en hjärtsjukdom, hon har under årets lopp opererats vid flera tillfällen. Hon har haft många motgångar men kämpar envist på och jag är så stolt över henne!! Det går inte att undgå tanken att det kan hända henne nåt i framtiden.. Då går jag och mina syskon sönder!!!! Min sorg över mormors bortgång är obeskrivbar så jag kan int ens försöka att förstå hur min mor och hennes syskon känner just nu.. Jag hoppas att dom vet att vi finns här för dom!!
När livet så snabbt kan ta en sådan här vändning får man ett sådant annat perspektiv på allt. Det man har tillsammans vill man så starkt bevara och band som har varit svaga för en tid vill man snabbt förstärka.. Man ställs mot väggen på ett sådant märkligt sätt och det kommer ta sådan lång tid att förstå vad är det som egentligen har skett..

Jag hoppas att min mor och hennes syskon, mormors man och alla andra närstående finner styrka att klara sig igenom denna tragedi. Det är ett stort tomrum som min "lilla" mormor lämnat efter sig.
 (Jag skriver lilla för jag som annars är kortast i släkten var längre en henne.)

Ett tomrum som är så fullt av minen och busigheter, men som ändå känns så smärtsamt tomt just nu. Min mormor är fru och mor till fyra barn, har nio barnbarn och en trollunge till barnbarns barn.
Jag skriver "är" för hon kommer alltid att finnas här ibland oss och då i våra hjärtan.
För vi GOM dig mormor!!!


 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

2010-09-05 @ 14:33:04
Postat av: Yenny

Det är alltid tråkigt och hemskt när en närstående går bort. Och det faktum att ens egna föräldrar kommer göra det en dag är något jag inte ens orkar tänka på just nu! Min farmor gick bort förra sommaren och det var jobbigt, även det är det naturligaste som finns att en äldre går bort är sorgen och saknaden lika stor för det. jag brukar också tänka att det är synd att det måste hända något hemskt ibland för att vi ska uppskatta ännu det fina i livet. Sköt om er!!! Många kramar

2010-09-05 @ 14:40:33
URL: http://www.yennyli.bogg.se
Postat av: Anna

Jag beklagar sorgen!!! Tänker på dig kram

2010-09-05 @ 15:49:36
Postat av: jenny ~ mammanochkidzenpunktse

Jag beklagar verkligen! tänker på er! ♥ ♥ ♥



Puss!

2010-09-05 @ 18:18:38
URL: http://www.mammanochkidzen.se
Postat av: Anna

va tråkigt :( beklagar sorgen.

2010-09-05 @ 19:17:15
URL: http://spattanjansson.blogg.se/
Postat av: ullie

Beklagar.. gud så jobbigt!! Tänker på dej och skickar en stor hålla om kram och styrke kram till dej

2010-09-07 @ 10:03:46
URL: http://weberskold.blogg.se/
Postat av: isa på rusta upp

Det värmer så i mitt hjärta att ni finns där tjejer!! Det är en tuff period nu i mitt liv. Allt är upp och ner men nu börjar jag att känna marken under mina fötter igen. Tack för att ni finns!!

2010-09-08 @ 10:03:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux