Vi lever men snart lite anorlunda....

Hej på er alla!!! Nu var det allt för länge sedan som jag gav ifrån mig ett livstecken här inne på bloggen. Vi lever alla tre och jag har saknat er massor ska veta!!! Det är ifrån djupet av min hjärtat som vill tacka er alla som fortfarande har kikat in här dagligen, funnits där för mig och stöttat mig via era omtänksamma kommentarer och mail. Det får mig rörd när jag läser att så många utav er har tänkt på mig och att ni har valt att dela era egna erfarenheter och historier med mig. Sådanna gester får mig att le stort även i dom gråaste & tuffaste utav dagar!! Under denna månad har ni varit fler än "60 000" unika besökare som har kikat in här vilket är magiskt för lilla mig, ni är underbara!!



Foto: © Martin svensson


Vart har jag tagit vägen??
Livet har gjort att jag har behövt tid för att tänka, leva, känna och utforska nya delar i vardagen som har varit nyttigt, bra och skrämmande för mig fram tills nu. Det sociala livet med mina vänner har varit ett stort kliv frammåt för mig, att få komma bort ifrån hemmet en stund och att samtidigt kunna ta till vara på all tid som jag kunnat få med Ella har varit jätte viktigt för mig under denna period. Det har varit en massa praktiska saker som har tagit upp all min övriga tid och all fokus för stunden men nu har jag börjat landa i allt och sakta men säkert kommit upp på fötter igen...

Vad har då hänt???
Martin har nu köpt en lägenhet i området bredvid mig & jag kommer bo kvar i radhuset, vilket kommer bli toppen för Ella och det har varit många turer fram och tillbaka till banken dom sista veckorna. Men nu är den boende biten löst och det är en jätte lättnad för oss båda (fast det är skrämmande)!!! Det är så klart även många andra praktiska lösningar som har behövts sin tid och perspektiv. Både jag och Martin har velat fram och tillbaka med hur våran situation ska lösas på bästa sätt och nu har vi troligtvis funnit en fungerande balans.  

Vad kommer att hända nu??
Martin har inte kunnat släppa sin tanke och önskan på att få testa att leva själv och jag kan inte missunna han att testa det längre. Där av har vi båda gjort det här valet nu att flytat i sär!! För han har aldrig bott själv och vi var båda jätte unga när vi träffades, ibland kommer man helt enkelt till den här delen i livet när man måste prioritera sig själv först och främst för att må bra som familj. Man kan inte styra över när det inträffar och för oss inträffade det just nu!! Vi stänger inga dörrar helt mellan oss på känsloplanet, fast det är helt slut mellan oss nu!! Vi får helt enkelt se vad framtiden kan ge oss två och under tiden kommer vi försöka att finnas där för varandra å bygga upp oss själva igen bit för bit!!! Det behöver vi båda och jag behöver även få hitta mig själv igen och känna efter vad vill jag ha och få ut av mitt eget liv!!??




Bild: på det finaste jag har gjort!!

Det viktigaste för oss!!
Sen har vi våran prinsessa att tänka på och ta hänsyn till som alltid kommer gå först för oss båda och då måste mamma och pappa må bra!!! Någon varannan vecka situation med Ella kommer vi fortfarande sträva efter att inte ha utan till en början och vi kommer hjälpas åt på alla plan tills det känns bra, bara boende formen och våran privata status stäpel som har ändrats. Nu kan vi bara hålla tummarna för att vi kan hålla det vi strävar efter att behålla vilket är vänskapen och lugnet!!! Så ligger det till med allt här hemma!!  


Övrigt och bloggen!!
Jag har som sagt var massor att läsa i kapp och även blogga ikapp mig med!! Det finns så mycket bilder å annat smått och gott att visa er, det kommer på plats allt eftersom!! Jag har helt ärligt flytt ifrån bloggen den sista tiden då pressen blir stor och balansen för stor att upprätthålla i vardagslivet samtidigt, när bloggen är ens lilla skötebarn vill jag inte gör nåt halvhjärtat heller. Så en pause har varit välbehövlig för mig!! Men ni kan verkligen skriv upp att jag har saknat er!!! Ni är en energi givare minst sagt för mig ska ni veta. För era goa kommentarer och mail har fått mig att le även dom tuffaste av dagar. Tack för att ni finns!!!



Nu har jag biktat mig klart och vill veta, hur du själv har haft det den sista tiden?? Hur mår du?? Vad har du haft för dig?? Jag skulle bli så glad om du vill uppdatera mig lite för jag har verkligen tänkt på dig, än så länge har jag inte möjligheten att besöka er alla så som jag vill göra!!

Som avslutnings vis nu på förmiddagen vill jag bara återigen tacka er alla som finns där!! Ni betyder så mycket för mig!! puss på er// Isabella

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux