Ett viktigt datum..

I morgon är det en speciell dag, det är vi ofrivilligas barnlösas dag. I dag på tv4 nyheterna fick vi dela Joannas berättelse om hur det är att vilja men inte än lyckats med att få barn. Att få barn är så långt ifrån en självklarhet för herre djävlar rent ut sagt vad vissa utav oss får kämpa. 1 av 5 par i dag har problem med att skaffa barn, hjälpen att nå den drömmen är långt ifrån lätt och i många fall finns det inte ens svar att få på varför man inte lyckas...


Kollage: Isabella

Jag och Martin är själva ett sådant par!! Vi kämpade i fem års tid med att lyckas skaffa barn. Ingen viste varför jag fick så många missfall som jag fick och ingen kunde hitta felet utan i stället tyckte läkarna att vi skulle det positiva i det hela, att jag i alla fall kunde bli gravid. Vi kämpade på jag och Martin trots ovisheten och hela vardagen stannade samtidigt upp. Allt handlade i stället om att kämpa in i det sista med att lyckas få vårat efterlängtade barn. Utredningar till förbannelse genomfördes men alla utan svar på varför det inte gick för oss två att bli tre. Men på det sista mötet som jag hade våren 2008 konstaterade man att jag var gravid med Ella och att hjärtat slog jätte fint i veckan 8. Det var inte konstigt att Martin svimmade av där inne bland ultraljud maskinen när han fick se det lilla fröet som slog inuti min mage. Vi hade inte genomgått någon IVF-behandling, då mitt problem inte var att lyckas bli gravid utan att få behålla det barnet som blivit till på egenhand. Allt för ofta stannade graviditeten upp utav sig själv för oss och oftast innan vecka 14. Med Ella gick vi hela tiden ut för första gången och i dag har vi en sju dundrande busig och söt tjej på nu tre år fyllda. Utan henne i vårat liv vet jag inte helt ärligt talat hur livet hade sett ut.


Att kunna få barn är tvärtemot vad många tror ingen självklarhet. Att få syskon ännu mindre!! Till det första barnet finns det hjälp att få av samhället, även om orättvisorna är stora beroende på vilket landsting du tillhör. Men när det kommer till att ge sitt barn ett syskon erbjuds ingen hjälp alls. Det är upp till din egen plånbok om du har råd att få den vård som behövs. Att inte lyckas få syskon, sekundär barnlöshet som det kallas, drabbar både par som fått sitt första barn på egen hand och de som fått medicinsk hjälp. Vi har varit i det skedet i snart tre års tid nu att vi vill få ett syskon till Ella. Innan vi började försöka skaffa barn första gången ville vi ha allt klar hemma först med jobb och allt annat som hör där till. Vi väntade där av 2år med att börja försöka tills att den ekonomiska biten var löst för oss. Att det sedan skulle ta nästan 5år innan Ella kom till värden hade vi dock aldrig kunnat tro. Där av bestämde vi oss ganska snabbt (nästintill direkt) efter att Ella fötts att vi skulle försöka så fort vi orkade igen och att min kropp var läkt med att försöka få ett syskon till henne. Vi viste ju nu om hur lång tid det kunde ta men vi trodde även att det skulle gå lättare den här gången för vi hade ju lycktas en gång nu. Men så lätt gick det inte!!

För under dessa tre år som har varit dem bästa i vårat liv har även varit dom stormigaste för oss. Vi fick flera nya missfall och även denna gången fanns inga svar att ge på varför. Man hittade även en cysta utanför min vänstra äggledare den här gången som uppstått efter graviditeten som varit och att jag kan ha pco, (då väldigt många ägg blåsor fanns nu tillskillnad från förr vilket minskar mina chanser drastiskt till att lyckas bli gravid på egenhand igen.) Efter det beskedet och efter att ha avverkat ytterligare 5 missfall (totalt 16st tillsammans) mådde jag så otroligt dåligt. Att inte lyckas uppfylla sin allra högsta dröm, bara uppleva besvikelse på besvikelse, drog ner mitt självförtroende till botten totalt. Samtidigt kunde jag inte ge mig tiden att sörja på samma sätt nu som innan Ella kom. För jag har ju min största skatt att rå om och vardagen med Ella ville jag samtidigt inte gå miste om för att jag var deppig!! Ungefär här började jag och Martin som sagt var även att glida i sär. Vi orkade inte mer och kämpade med sorgen på två olika håll i stället för som ett par denna gången och sprickorna i vårat förhållande bara växte sig större.

 

Många familjemedlemar och vänner gav standard kommentaren "men ni har ju lyckats få Ella se det positiva med det i stället och njut av livet". Som om vi inte redan gjorde det, ingen kan få oss att inte uppskatta den känslan att faktiskt vara föräldrar redan och samtidigt få mig att känna mig så självisk för att jag faktisk vill ha ett barn till!! Men ändå trots den glädjen kände jag mig som ett vrak. Sorgsen, orklös och bitter. Jag upplevde min kropp som förgiftad och som min störta fiende. Bara för att jag redan hade fått ett barn betyder det inte att jag låter livet stanna upp och att jag ska så kallade ska nöja mig med min familj på 1,2 bara för att vi har otur. För många känner sig inte som en fullständig familj förrän man har fått sit efterlängatade barn eller utan att ett syskon har kommit till. I uttrycket ofrivilligt barnlös finns ingen begränsning i antal. Ofrivilligt barnlös är man ända till dess att man har fått det antal barn man drömmer om och längtar efter att få.

Det här med att skaffa barn är något som omgivningen tycker sig ha rätt att fråga om och lägga sig i, samtidigt som dom som är mitt inne i att försöka nå sina drömmars mål och går igenom detta blir allt tystare.. Många skäms över sin situation och tycker samtidigt att det är för jobbigt att tala om vad som händer och sker. Man känner allt för ofta sig otillräcklig och är rädd för att ingen ska förstå eller hur ska jag kunna förklara vad som är fel på mig när inte ens läkarna vet!!?? Jag trotsade den skrämsel barriären för flera år sedan och pratar öppet om vad som sker med min kropp och hur jag känner. För mig är detta ett medicinskt problem kombinerat med en massa otur så varför ska jag skämmas för det?? För mig är det lika lite att skämmas över att jag har svårt att skaffa barn och troligtvis kommer behöva medicinsk hjälp för att lyckas bli det igen nu, som att jag behöver penicillin när jag får halsfluss. Sjukdom som sjukdom så varför skämmas??

Jag är van med att omgivningen ställer frågor så som,”När ska Ella få ett syskon?”, ”Funderar ni inte på ett barn till nu när Ella börjar bli så stor?” Frågorna ställs ibland lika tanklöst som självklart och jag har samtidigt förståelse för det för det är så typiskt Sverige. Vi tar så mycket för givit i det här landet och pratar hej vilt om andras gravideter och att det ”bara är att skaffa barn”!! När vi sedan lyckas få barn vet vi dessutom bäst helt plötsligt!! Vi blir barnexperter över en natt och har så mycket åsikter speciellt om hur andra uppfostrar sina barn och vi kan allt och vet bäst om det mesta. Allt i från blöjmärken till läggtider och av vänjning av välling etc är vi proffs på. Ja i alla fall när vi talar med andra som själva har barn!! Så fort vi stöter på någon med gravida magar så bara ploppar orden ur dom flesta och allt blir så puttenuttigt. Men ingen pratar öppet i det här landet om hur bra dom är på sitt jobb eller hur mycket man har i lön (för man får inte skryta) eller hur tufft det är att gång på gång misslyckas med vardagens mål och drömmar för som jag har skrivit förut riktigt bra dagar och dåliga dagar skyltar man inte med. Allt för ofta ska allt förskönas ut i minsta detalj!! DET ÄR SVERIGE I ETT NÖTSKAL ENLIGT MIG, men vi kan som sagt var allt för ofta allt om vad som är bäst för andra!! Det tycker jag själv är lite komiskt för hur kommer det sig att det oftast är så!? Känner du själv igen detta?


Innan man får barn längtar man efter något som man egentligen inte riktigt vet vad det är men man vet bara att det är den här drömmen jag vill uppleva och detta mitt hjärta brinner för att uppnå, man gör själv allt som finns för att få uppfylla den drömmen.
Men när man sedan fått sitt efterlängtade barn vet man då även om vad det är som man går miste om när ett syskonen inte lyckas bli till. Den sorgen är lika stor som sorgen att inte få några barn alls om inte värre i alla fall för oss!! För jag vet nu om hur det känns att ligga där på förlossningen, hur rummet luktar och hur rädd man är och samtidigt hur fokuserad ens egen kropp är på att föda ut sitt mirakel. Jag har fått äran att känna den där oändliga moderskärleken och lyckan att få bli mamma nu. Jag vet nu även hur svårt det kan vara att lyckas amma och vilken glädje det är att få lyckas byta den där bajsblöjan, för att man emellan åt är livrädd att sin lilla skatt inte har fått i sig tillräckligt med mat under dagen. Jag vet nu tillskillnad från innan hur underbart härligt å tufft det är att få vara mamma och jag skulle göra allt i denna värd för att få äran att bli det igen. För oss är detta en helt annan resa nu i jakten på ett barn än innan Ella komtill, fast precis lika viktig!!

 

Desvärre kommer denna resa att bli tuffare!!! För har du som boende i Sverige redan fött ett barn och behöver medicinsk hjälp för att lyckas bli gravid igen då behövs det egna pengar!!! Som att det inte räcker med att man hela tiden försöker gör allt man kan för att försöka finna ny energi för att orka fortsätta kämpa. Den där orken som krävs har varken jag eller Martin nu. För som ni vet separerade vi ju även nyligen en tid tack vare att livet helt enkelt hade varit för tufft för oss. Vi lyckades som sagt var även vända det hela efter mycket kämpande och mår nu så sjukt bra i hop som par/sambos igen. För lägenheten sådes för några dagar sedan och nu bor vi alla tre i hop som en familj igen och nu är vi i samtidigt inne i ett stadie där vi har börjar acceptera Sveriges regler med att vi får nöja oss med vårat så kallade 1,2 barn som vi ändå lyckats få!! Frö just nu klarar vi inte av en sorg till det är för stor risk att ta just nu..


För inget landsting i Sverige hjälper ofrivilligt barnlösa par med att få ett syskon. En privat IVF-behandling kostar allt ifrån 20 000–30 000 kronor. Att bilda familj är en klassfråga i dagens Sverige.
Hur många försök vi kommer att ha råd med innan vi tvingas ge upp vår dröm om ett syskon till Ella i framiden återstår nu att se. Lägenhets försäljningen gav oss i alla fall nu nya förutsättningar till att kanske en dag lyckas. Men just nu i denna stund vill vi bara andas och försöka glädjas åt varandra som den lilla familjen vi är. Vi kommer troligtvis hitta kämparglöden igen till att orka fortsätta kämpa med att få ett syskon till Ella, hur lång tid den än må ta. För vi vet efter alla dessa duster att vi är bäst ihop som ett par jag Martin och det finns inga svårigheter i värden som ska kunna splitra upp våran lilla familj igen.

 

På Ellas dagis har nästintill alla andra barn minst ett syskon redan. Ella är så stor nu att hon till och med själv har frågat många ggr när ska jag bli stora syster mamma, jag vill också vara storasyster!! Det är i dom stunderna extra svårt att vara mamma och samtidigt försöka vara glad och på ett pedagogiskt sätt försöka förklara för prinsessan att det kommer att dröja ett tag tills hon kan bli det åt en liten bebis. Vi brukar även viska till henne att hon redan är den bästa storasystern som man kan vara, till Ester och Wilma. Då ler hon alltid stort och våra hjärtan smälter!! Vi har verkligen fått erfara hur sorg och tuffa situationer kan förstöra ett förhållande och även fått erfara hur en stark vilja och så mycket kärlek kan hjälpa en att stärka upp varandra igen. Det gäller bara att inte ge upp!!! Livet är en ständig karusell på härligt kittlande turen och samtidigt mardrömsfullt snurrande.

 

I morgon är det där av en lite speciell dag och som får mitt hjärta att brinna lite extra starkt!!! Mina tankar går en dag som i morgon till er alla där ute som kämpar i det tysta. Ge aldrig upp och känner ni för att prata om era liv gör det!!! Du kan faktiskt hjälpa andra genom att bara våga och orka andas högt, för du är långt ifrån ensam.. Puss//Isabella

Kommentarer
Postat av: Tina

Puss hjärtat! Jag vet hur det känns! Jag hade kunnat gå över eld för ett barn till men Glenn orkar inte gå igenom allt det psykiska igen! Jag håller tummarna stenhårt för er finaste! Puss <3

2012-05-25 @ 19:27:17
URL: http://www.familjenrosmer.blogspot.com
Postat av: MammaLivet på Landet

Jätte fint inlägg!

Jätte personligt.

Det tog tid för oss att få vårt första barn, men så många missfall som ni fått måste juh vara ren tortyr, hoppet varje gång och sedan hur ni slås mot backen med missfall, hemskt!

Va starka ni är!

Jag förstår absolut att ni vill ha syskon för att känna er som en hel familj och för att ge eran sötis det vackraste hon kan få, ett syskon!

Livet är hårt och orättvisst men jag hoppas å håller alla tummar för att ni snart kan få en till liten bebis och få njuta av en förlossning och att få komma hem med den lill* till storasyster.

Lycka till kramar i massor

2012-05-25 @ 20:45:35
URL: http://mammalivetpalandet.blogspot.se/
Postat av: anna

Tack för ditt fina inlägg, jag känner igen mig så mycket i dina tankar.

2012-05-25 @ 20:54:43
URL: http://anapanasiti.blogg.se/
Postat av: Kusin Nicole

Ni är ett så otroligt starkt par och starka människor. Att du delar med dig av detta tror jag kan hjälpa många andra i samma sits att känna att dom inte är ensama i sin kamp. Och att stiftelsen finns är helt underbart!



Jag tror på er mitt hjärta!



Love you!



PUSS

2012-05-25 @ 21:18:03
URL: http://www.varmdomorsan.se
Postat av: Yenny

Starka och tänktvärda ord av er som gått igenom det som många av oss aldrig ens kan föreställa. Styrkekramar!!

2012-05-25 @ 21:24:55
Postat av: Louise

Vilket fint inlägg...vilken tankeställare det gav mig. Att livet ska vara så orättvis. Jag tycker ni är enormt starka trots allt.

All lycka till er & ge aldrig upp!

Styrkekramar till er

2012-05-25 @ 23:10:55
URL: http://stylinghouse.blogg.se/
Postat av: Madeleime

Har en liten funderingar bara.. har dom kollat så du inte har magnesiumbrist? Och har dom kollar sköldkörteln?

Hoppas innerligt att ni kommer lyckas behålla ett litet syskon snart!!

Kram

2012-05-26 @ 07:33:06
Postat av: Paulina

2012-05-26 @ 15:37:14
URL: http://min
Postat av: Paulina

Väldigt fint och ärligt inlägg. Så modigt att du vågar dela med dig av detta.



Och väldigt tankeväckande inlägg för mig som ibland tänker att vi fått våra skatter lite väl tätt. På 1 år och 8 månader fick vi 3 barn, de yngsta 2 är tvillingar. Ibland har man nästan avundats såna som "bara" har 1 barn, för allt verkar så mycket lättare då.

Det är självklart att vi älskar våra töser över allt annat och skulle inte vela byta vårt liv mot någonting.. Men föräldraskap är ju inte heller alltid så lätt och dygnet har lite för få timmar emellanåt ;)



Jag hoppas så innerligt att ni får behålla ett syskon snart. Massa kramar!

2012-05-26 @ 15:55:39
URL: http://minvardagskarusell.blogspot.com
Postat av: Lidingömamman

Förstår precis hur ni känner. Jag har gjort ett antal ivf och när jag var 38 år blev jag gravid för första gången. Om ni får råd att göra ivf råder jag er till att köpa ett 3-pack (låter tyvärr inte så romantiskt). Då får ni rabatterat pris och ni slipper känna pressen inför första försöket. För oss fungerade det på tredje försöket.



Jag håller verkligen tummarna för er.



Lidingömamman

2012-05-26 @ 22:23:26
URL: http://lidingomamman.blogg.se/
Postat av: Emma

Adoption är också ett alternativ. Tillhör också den grupp som har svårt att få barn men för åtminstone mig har inte biologiska barn varit ett måste.

2012-05-26 @ 23:30:35
Postat av: Teres

Oj, vad jag känner igen mej mycket i ditt inlägg. Det som gör mej extra förbannad är att det tyvärr är en klassfråga. Jag hade genast gått igenom en behandlingar eller adopterat om vi hade haft dom pengarna. Men efter att ha blivit helt utförsäkrad från försäkringskassan och tvingas jobba 50% för att öht ha något att leva på så går det knappt runt. Så tyvär är det ekomnomin som sätter stopp för att öht ha möjlighet att försöka.

2012-05-27 @ 22:45:37
URL: http://www.teresrundkvist.blogspot.com
Postat av: Åsa

Jag har alldeles nyligen hittat din blogg och känner att jag vill läsa och titta på ALLT! Vi har ganska exakt samma stil som ni och jag ÄLSKAR din blogg! Ni är så duktiga! Att vi dessutom har detta med ofrivillig barnlöshet gemensamt gör att jag känner ännu mer gemenskap med dig och din fina familj. Vi har kämpat i många år för att tillslut få vårt första barn med IVF. Jag var medicinskt helt utdömd för att få ett barn på den vanliga vägen. Nu har vi ändå plötsligt fått ett väldigt välkommet litet barn till helt utan hjälp. Jag är lite äldre så jag är så innerligt tacksam för att herrens vägar äro så att säga outgrundliga. (vi hade inte "hunnit med" en lika lång resa som med första en gång till) Jag vet dock hur det känns att kämpa, hoppas och längta av hela hjärtat. Jag skickar all energi till er och håller min lyckotumme för att det väldigt snart är er tur att få uppleva detta mirakel en gång till. Tack för att du bjuder på er på ett så fint och nära sätt både vad gäller detta med barnlängtan och allt det underbara ni skapar i ert hem! Jag bara älskar bloggen och önskar er all lycka i framtiden!

2012-05-27 @ 23:27:27
Postat av: Blomman

Skönt att läsa att du och Martin har hittat tillbaka. Själv när det gäller barn sa jag i mina unga dagar att jag aldrig ville ha barn för jag ville inte ge dem de funktionshinder som jag har. Men så fick jag min lilla dotter och jag föddes om på nytt som människa. Nu är jag så kluven om jag vill ha en till eller inte. Jag tycker synd om min dotter som inte få några syskon för att jag själv är uppvuxen med att inte har några syskon. Men sen känner jag att kommer jag verkligen att orka ha 2 barn? Då är det bättre att ge min dotter dubbelt så mycket kärlek än att ha två. Sen när dottern bli större få jag berätta varför de inte blev fler.



kramen

2012-05-28 @ 00:33:32
URL: http://jenniesfotoblogg.blogspot.com
Postat av: MammaLivet på Landet

Hej ISA!

Här kommer en iten länk som du kan läsa:

http://mammalivetpalandet.blogspot.se/2012/05/det-vackraste-jag-har.html

STORA KRAMAR

2012-05-28 @ 07:23:55
URL: http://mammalivetpalandet.blogspot.se/
Postat av: Erika

Vilket underbart inlägg! Jag har länge tänkt skriva om min sambos och min önskan och svårighet att bli föräldrar men har inte riktigt vågat dela med mig av det. Nu gav du mig dock lite mod så ett inlägg kommer nog upp. Viktigt att veta att vi är många i samma sits och att vi kanske då kan stötta varandra.



Ha en fantastisk dag! Kram.

2012-05-28 @ 11:36:43
URL: http://erikasjodahl.blogg.se/
Postat av: Emmy

Vill bara säga KRAM! Jag vet hur det är och det är förbannat tufft! Varför ska syskon vara mindre "värda" än ett första barn?



Har länge velat ta upp det här i min blogg, men vågar inte riktigt.. får för mig att det betyder otur. Att då får jag aldrig något mer barn. Men du fick mig att tänka om lite. Samtidigt vill jag inte att alla ska gå och tycka synd om mig, det kan jag bara inte med. Därför håller jag hellre tyst tills det lyckas.. Ska till privat klinik efter sommaren, hoppas på tur.



Kram



2012-05-28 @ 17:36:45
Postat av: Malin

Borjade nastan grata. Jag ar bara 23, och inte alls i det skedet i livet da det ar dags, riktigt an, men jag har PCOS sa ar val medveten om att den dagen da det faktiskt kanns relevant sa kommer det inte alls vara latt, om ens mojligt och det ar en tanke och en verklighet som skrammer mig. Jag haller med dig om att det ar nagot som folk verkar ta for givet, men sa ar det ju inte alls och man ska inte vara sa snabb med att doma nagons situation. Jag onskar er all lycka till i varlden!!

2012-05-28 @ 18:47:44
URL: http://piccadillytears.blogg.se/
Postat av: kiwiberries

mycket fint skrivet och intressant att läsa! jag hoppas verkligen att allt ska lösa sig till det bästa för er!

2012-05-28 @ 20:32:11
URL: http://kiwiberries.blogg.se/
Postat av: Lotta, klädtokig småbarnsmamma!

Åh, vad jobbigt! =(



Vilken härlig och intressant blogg du har!



Lust att ta Bloglovin- Följe?



Hoppas du får en trevlig kväll!

2012-05-28 @ 21:01:08
URL: http://lillgrodanskrypin.blogg.se/
Postat av: Madde

Så fint skrivet och min syster har oxå kämpat i flera år med över 10 missfall och en bortopererad äggstock, så klart detta är en viktig dag! Nu har dem ÄNTLIGEN fått adoptionsbesked och om 1v åker dem för att hälsa på sin lilla pojke på 2år.....

Ja länkar till ditt inlägg i bloggen då jag VÄRKLIGEN tycker din text var fin!

2012-05-28 @ 21:07:47
URL: http://madeleneklund.blogg.se/
Postat av: Cornelia - Mitt Hem & Min Trädgård

Men ååå, söta rara Isa! Blir så rörd, glad och stolt över din berättelse, tankar och ord <3 Tack för att du delar med dig, du vet ju så väl vad det betyder :) Och det e jättevktigt att även prata om sekundär barnlöshet, det e ju ännu fulare och mer skämmigt att prata om! Då kan man ju verka girig, suck! Att önska sig, längta efter och vlja ha syskon är ju lika självklart för de som kan få det utan problem som för de som måste kämpa för det och behöver hjälp för att lyckas. Och för barn att ha syskon är jätteviktig och sååå betydelsfullt!

Vi hoppas att vi nån gång i framtiden ska få hjälp för vår sjukdom utan antals eller 1-barns begränsningar!



Massor av kramar och all lycka till, jag hoppas att era drömmar slår in <3

2012-05-28 @ 22:15:41
URL: http://mitthemochmintradgard.blogg.se/
Postat av: Frida

Vilket fint och otroligt viktigt inlägg!! Önskar dig all lycka till i framtiden!

2012-05-28 @ 22:16:44
URL: http://vaknamedfrida.blogg.se/
Postat av: Nathalia

Tack för detta blogginlägg.

Jag blev så glad när jag läsd edetta

Jag själv har haft två missfall och fått bekräftad nu att,jag ej kommer kuna få barn aldrig.

Jag känner igen allt du skriver och önskar er vergligen lycka till med ett syskon.

Kram/N

Postat av: Nathalia

Så fnt skrivit. Jag känner igen mig i det du skriver. Tyvär fick jag aldrig några barn efter två misfall.

Postat av: yasmine modell mamma och fru

kraaam på dig

2012-05-28 @ 23:04:23
URL: http://yasminegill.blogg.se/
Postat av: Anson Mccray

You made a few fine points there. I did a search on the matter and found a good number of folks will go along with with your blog.

Postat av: Eleonore- Kokboksutmaningen

Otroligt starkt av dig att dela med dig av din historia! Absolut en dag att uppmärksamma :)

2012-05-29 @ 09:27:02
URL: http://fikamed.wordpress.com
Postat av: Anna- tvillingmamma

Jag känner så väl igen mig i det du skriver, ingen visste varför jag och min man inte kunde få barn heller alla prover var ju bra tydligen. Nu 5,5 år senare efter 3 inseminationer och 4 IVF sitter vi här med tvillingar. Skulle gärna vilja ge dem ett syskon till men att syskonförsök blivit en klassfråga är ju helt sjukt. Jag är absolut inte missnöjd över mina två älskade barn men hade gärna velat ha en till jag med.

2012-05-29 @ 10:59:49
Postat av: Sara

Kram

2012-05-29 @ 12:00:04
Postat av: Lovisa

Wow, jag beundrar dig för att skriva detta såhär öppet... Du är så oerhört stark! Det kommer hjälpa många som är i samma sits, att de inte är ensamma osv... Och nu är jag ju bara 20 år och har inga planer på barn än om man säger så så jag kan inte säga så mycket, men kan säga att jag håller med om/känner igen det där med "Sverige i ett nötskal", det är så himla typiskt..! Önskar dig (och din familj) all lycka! Kram!

2012-05-29 @ 14:42:39
URL: http://lovisadreyer.blogg.se/
Postat av: MaryCaroline

Men gud vad bra skrivet! Att du orkar och vågar sitta och skriva och berätta så här öppet om det. Jag tror att många tackar dig för det här, hur hemskt det än är. Det kändes väldigt starkt att läsa din berättelse och jag började faktiskt grina. Jag har själv genomgått ett missfall så jag vet hur det är med missfall, men att få så många missfall som du kan jag inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara. Är nu gravid i 23:e veckan (1:a barnet) och inser att tyvärr har alla det inte så lätt att bli gravida vilket jag verkligen beklagar. Hur kroppen och naturen fungerar kommer vi kanske aldrig att få svar på, det är så jävla orättvist! Och det är så mycket press och stress överallt i vårt samhälle att skaffa barn, bilda familj och skaffa syskon, plus att många "alltid vet bättre",vilket jag tror inte precis gör saken bättre. Jag hoppas i alla fall på det bästa för dig, och för alla andra i samma eller liknande situationer! :) Kramar!

2012-05-29 @ 18:16:00
URL: http://marycaroline.blogg.se/
Postat av: Yohanna

Jag ahr alltid beundrat alla par som kämpar i såhär lång tid, och fascinerats av att man gång efter gång, cykel efter cykel hittar styrkan att försöka igen. Jag känner så många i min omgivning som kämpat och kämpar, och det är en av de tuffaste kamperna verkligen. Strongt inlägg, och hoppas hoppas innerligt ni en dag ska få en chock igen med ett syskon! :) Stor styrkekram!!

2012-05-30 @ 10:08:09
URL: http://maiplu.se
Postat av: Yohanna

Sen en annan sak, som jag verkligen hoppas ni fått prova?? Flera i min omgivning som fått upprepade missfall, har satts in på blodförtunnande sprutor (kvinnan, alltså) och då har barnet kunnat stanna!! Det är helt fantastiskt, och så "enkelt" även om det i sig också är en risk klart.. Men det kanske det är värt? Har ni hört talas om det??!!

2012-05-30 @ 10:10:25
URL: http://maiplu.se
Postat av: Sandra- med pojke i magen

Vilket fantastiskt inlägg!

Vi har också haft svårt. Vi har försökt i 3 år med 3 missfall.

Utredningar, pergontime och en operation samt ställda i kö för IVF.

Poff och jag blev spontant gravid och är nu i v 35.

Lyckan och längtan är nu enorm.



Jag har också skrivit om skammen man känner att inte lyckas. Frågorna som man får "Är de inte dax för er nù? Ni är ju gifta" osv. Besvikelsen när mensen kommer varje månad.

Usch pch fy!



Hoppas de löser sig för er!



Massa kramar

2012-05-30 @ 19:24:29
URL: http://frusandrasjoberg.blogg.se/
Postat av: WICKED SYRIANSK GIRL

Önskar er all lycka!

2012-05-30 @ 19:30:42
URL: http://brunettebellac.blogg.se/
Postat av: Ida

Det kom några tårar när jag läste detta inlägg! :( Jag och min Pojkvän har försökt få barn i snart 1 ½ år & det är fan inte lätt! Ibland har man bara lust att skita i allt .. men ändå så lämpar man vidare! Och hur besviken jag blir varje månad när den där satans mensen kommer! Men ändå vill man inte ge upp! Det jag blir mest ledsen över, är att alla mina syskon har två eller fler barn! Men varför inte jag?

2012-05-30 @ 21:05:01
URL: http://enjoylifeforreal.blogg.se/
Postat av: Lina

Hej!

Jag vill bara tipsa om våran (ganska) nystartade blogg där inläggen är proppade med inredningsgodis för alla som älskar gammal och nött stil! Det bjuds nästan dagligen på nya inspirationsbilder. Mycket Gör-det-själv-tips (tutorials) och det finns också en Till-Salu-kategori med noga utvalda och helt unika möbler!

För att ingen någonsin ska behöva missa ett enda inlägg finns vi på Bloglovin!

Ha en kanondag!

KRAM! // Lina

2012-05-31 @ 10:13:39
URL: http://jolii.blogg.se/
Postat av: Elin Johansson

Du har talets gåva och skriver så öppensinnat!! Jag beundrar din styrka hjärtat!!

Stor varm kram och en massa lyckönskningar.

2012-05-31 @ 15:14:56
Postat av: Elin

Man kan inte ens försöka förstå hur jobbigt det måste vara att få så många missfall.. Men för mig är det helt tvärt om istället :/ vet att jag har PCOS och vi har försökt i 2 och ett halv år nu utan någonting. Aldrig blivit gravid, då undrar man ju om det är något mer fel! Vi borde ha gjort landstingsbaserade IVF redan också men de har en åldersgräns på minst 25 år, alltså räknas inte vi med (jag är 22) trots att vi är gifta och bor i hus. Så pga att vi är för unga får vi betala dessa 20000+ själva även för första barnet.. Det blir ju inte direkt lättare då att se världen som en rättvis plats :(

2012-06-01 @ 00:38:36
URL: http://elinpie.blogg.se/
Postat av: Veronica

Hej!

Har också lätt att bli gravid men har inte kunnat behålla dem. Har fått 4st missfall inte i närheten av dig men jag vet känslan...



Min gynekolog Dr Essen föreslog att jag skulle ta Gulkroppshormon då hon testat detta på ett annat par som inte lyckades behålla sina foster.



Så när jag återigen blev gravid började jag med detta. Å det fungerade!:)



3 år senare blev jag gravid igen å fick missfall men då påminde min väninna mig om att jag nog skulle kontakta min gynekolog igen. Sagt å gjort, vid nästa graviditet tog jag Gulkroppshormon igen ( denna gång i forn av skum man fick köra upp mellan benen. Fungerade även denna gång :)



Hoppas att detta kanske kan vara lösningen för er.

Åstorp lycka till med alla



Kram Veronica



2012-06-02 @ 07:34:04
Postat av: Malena

För något år sedan läste jag i tidningen Mama om en läkare i Göteborg som kommit på en ny, ganska "enkel", metod för att hjälpa par med massa missfall i bagaget. Kan vara värt att googla!

2012-06-03 @ 02:27:55
Postat av: Emelie

Hej!



Jag har oxå PCO och vi fick kämpa i ca 1,5 år innan jag slutligen blev gravid..

Slapp dock dras med missfall, vilket jag är oerhört tacksam för..



Har en vän som har problem med att få behålla sina barn/foster, hon har många missfall i ryggsäcken, samt en moderkaksavlossning i v 37..

Där har de satt in trombyl och någon till medicin som minska risker för proppar, kanske kan det vara något att kolla upp?



Jag själv blev gravid av metformin, diabetesmedicin som man får vid typ 2 diabetes.

Tog knappt en månad innan jag var gravid :)



Jag menar absolut inte att tränga mig på eller vara någon bättre vetande, förstår om ni har provat allt.



Trodde själv att det skulle bli lättare med ett syskon, men det vill sig inte..



OCH JAG VERKLIGEN HATAR SYSKONKOMMENTARERNA!

2012-06-05 @ 22:35:29
URL: http://emfaan.blogg.se/
Postat av: Frida H

Åh, det det riktigt bra skrivet och viktigt att få ut! Det behövs en debatt och ett öppet forum för barnlösa. Det behövs stöd och omtanke.



Jag känner ingen som fått barn snabbt, alla har fått kämpa minst 2-3 år. Förutom jag.

Det har varit allt från PCO till övervikt till som med er, "bara" massa missfall.

2012-06-07 @ 17:38:28
URL: http://livingdeluxe.blogg.se/
Postat av: malin

Hejsan.
fin blogg du har.
jag har precis tagit upp mitt bloggande igen, kolla gärna in & läs lite.
obs, hela bloggen under konstruktion !

2012-07-11 @ 15:03:17
URL: http://jagkallashon.blogg.se
Postat av: Carla

Lycka till!!
Jag har två små en pojke och flicka och jag är så tacksam över att livet har givit mig den chansen att uppfostra dessa två underbara små själar.
Tack för det.
Ha en underbar sommarn,
//carla

2012-07-29 @ 22:56:36
URL: http://cuellar.blogg.se
Postat av: Carla

Lycka till!!
Jag har två små en pojke och flicka och jag är så tacksam över att livet har givit mig den chansen att uppfostra dessa två underbara små själar.
Tack för det.
Ha en underbar sommarn,
//carla

2012-07-29 @ 22:57:29
URL: http://cuellar.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux