I am a dreamer..

När livet och vardagen kommen emellan har det en förmåga att bli ganska stora glapp emellan blogginläggen här inne på Rusta upp. Så lyckades det bli även denna gången, då vårat liv utsattes för ett nytt test och nya utmaningar. Redan måndagen efter Ellas kalas var det nu dags för mig att genföra mitt livs första ägguttag, då hormon behandling nr två i vårat Ivf-resa hade gått så pass bra nu. Som många utav er redan vet om så fick vi ju avbryta vårat första Ivf - försök innan jul. Då på grund av min kropp inte svarade tillräckligt bra på hormondosen som jag fick. Den gången var hormondosen så låg att bara två ägg hann mogna och Ivf - behandlingen blåstes av redan i förtid.. 
 
 
Den här gången gick allt mycket bättre och min kropp hade svarat riktigt bra på den nya hormon behandlingen. Äggplockningsdagen började med att vi satt fast i bilköer och var nära på att missa våran tid för operation. Med hjärtat i halsgropen och stressade till max sprang vi upp ifrån parkeringen till kliniken. Vi hann som tur var dit i någorlunda tid, fast nu fanns det inte lika stor tid till att hinna slappna av på. Vi fick snabbt tillgång till ett egen litet rum och jag fick klä om till en vit nattskjorta. Sköterskan satte direkt en nål i mitt armveck och hade detta varit för någon månad sedan hade jag garanterat känt mig svimfärdig av den känslan men nu var jag så van med alla sprutorna att jag knappt rynkade på näsan. Jag fick även två alvedon och en lugnande tablett innan det var dags att gå vidare till rummet bredvid där operationssalen låg.

 

Utanför operationssalen fick Martin sätta på sig en grön rock och badmössa på huvudet, han var så söt!! Väl där inne kände jag mig relativt lugn och glad för att det var nu var dags att ta ut äggen. När jag låg där i stolen gick läkaren igenom hur ingreppet kommer att gå till och hon visade även upp alla instrumenten. Jag ångrar verkligen satan att jag tittade på den 40cm långa nålen för först då kom min oror fram och jag spände mig ordentligt. Under ultraljudet konstaterade läkaren att jag även var överstimulerad för det fanns jätte många blåsor och hon frågade mig om jag hade ont under veckan. Visst hade jag haft ont som bara den men då jag aldrig har genom gått en fullständig behandling hade jag inga smärtor att gemföra med. Så jag hade bara bitit ihop när den molande värken satte i gång. Läkarna förvånades över min höga smärttröskel och förklarade för oss att risken för att jag kunde bli sjukare i överstimulerings frågan var stor under den kommande veckan. För mina äggstockar var verkligen jättesvullna!!

 

Både jag och Martin blev som förstelnade där inne och frågor vällde ur oss. Hur gör man nu?? Kan vi inte sätta in ett ägg under den här veckan?? Måste vi göra om allt igen nu?? Läkaren lugnade oss och förklarade att det positiva med det hela var att detta med en överstimulering även var ett friskhetstecken. Då detta betydde att mina äggstockar fungerade bra och att behandlingen hade stora odds att gå bra. För med lite tur så hjälpte även alla kvarvarande hormoner i min kropp ägget en bit på traven vid en eventuell insättning. Det beskedet fick oss att andas ut och läkaren kunde nu fokusera på att fortsätta att plocka ut äggen. Vi fick se hela processen på en tv skärm och varje uthämtat ägg visades upp på skärmen ifrån labbet.

 

 

Efter uttaget blev jag förflyttat till rummet igen och när mitt illamående hade lagt sig blev vi uppvaktade med frukost. Kort därefter kom sköterskan in och meddelade att allt hade gått strålande!!! Hela 14 ägg fick dom ut. Jag grät en skvätt jag och Martin kramade om varandra, andades ut. Efter några timmar på rummet fick jag åka hem igen. Jag fick stränga order om att vila och ta det lugnt så att kroppen kunde återhämta sig efter ingreppet. Två dagar senare var vi tillbaka på kliniken för en insättning (återinförande utav ett ägg). Hela den processen gick jätte fort och läkaren konstaterade även att min överstimulering hade blivit värre. Alla blåsor som punkterades och tömts ut på ägg dagarna innan hade nämligen återbildats och mina äggstockar var nu ordentligt svullna..

 

Jag blev tillsagd att vara noga med att läsa av kroppens signaler under dom närmaste dagarna. Kände jag mig minsta lilla sämre under helgen var vi tvungna att åka in akut!! Jag blev sjukskriven tack vare detta och rekommenderad sängliggande fram tills att alla hormoner hade börjat att ge med sig. Läkaren förklarade att även en vilande överstimulering kunde kickas i gång igen i fall att vi nu lyckades bli gravida, så jag måste ta det väldigt lugnt. Jag lyssnade på läkaren och har sedan dess i stort sätt sovit bort både dagarna och nätterna den närmaste tiden.

 

 

På måndagen veckan efter ägguttaget fick vi hem ett brev på posten ifrån kliniken där det stod att: Av dom fjorton utagna äggen hade sju befruktats. Ett återinfördes och utav dom resterande sex äggen hade tre stycken överlevt för långtidsodlingen i labbet. Vi har nummer tre ägg i frysen till framtida syskonförsök och det känns så otroligt bra!! För nu har vi ägg att ta utav i fall att vi skulle behöva det i framtiden vilket bettyder att jag slipper gå igenom en ny hormonbehandling. Det var vid det här beskedet som jag även började tänka på annat än ivf - biten igen. Vardagen rullade på och vi kom nu även in i den där andra fasen i behandlingen som många i ivf- svängen kallar för ruvdagar. För er som inte vet vad jag talar om så är det dom dagarna där man sakta, sakta och ännu saktare nu börjar räkna ner dagarna tills man ska göra det där omtalade graviditetstestet. Ca tre veckor efter insättningen är det tydligen dags att kissa på stickan om mensen inte dyker upp innna.

 

Dagarna dit är en evighet kan jag meddela!! För att lyckas slå ihjäl tiden gäller det här att man inte glömmer bort att leva samtidigt. För det är annars väldigt lätt att man kommer på sig själv sittandes vid datorn googlandes på varenda sida om när kan man tjuvtesta, hur gick det för andra och kan ett negativt test bli ett plus?? Vad händer sen etc.. Till er andra som är i samma situation som mig just nu säger jag bara sluta upp med det!!! Umgås med dina nära och kära i stället, tvätta några maskiner tvätt, se på tv och helt enkelt leva livet som vanligt. För dagarna går inte fortare bara för att man vill det!!

Jag har själv passerat mitt test datum redan och nu försöker vi smälta resultatet.. Puss//Isabella

 


Kommentarer
Postat av: pysseliten

håller tummarna för dig igen .Jaglåna bild från dig idag hoppas det va okej länka även . Vänata och väntar på den fina matten du blogga om men vet nu att den kommer snart .Då jag har varit inne hos rusta i norrköping där dom har supertrevilg personal att fråga :) Ta det lungt njut av dagarna Kram

2013-02-11 @ 18:32:48
URL: http://pyssliten.blogg.se
Postat av: Vardagstugg

Håller tummarna!

Annelie

2013-02-11 @ 19:36:56
URL: http://www.vardagstugg.com
Postat av: Ida

Men vad blev resultatet då???? Håller tummarna för er!!

2013-02-11 @ 20:22:34
Postat av: Emma

Oj så spännande!!! Med tanke på din avslutande mening känns det nästan som att jag kan säga grattis?! Jag håller tummarna för det i alla fall :-)

2013-02-11 @ 20:50:42
URL: http://emalee-syr.blogspot.com
Postat av: Åsa

Åh. Jag känner så väl igen mig. :-) Snart fem år sedan för vår del dock. Jag tycker också att det känns som att det gick vägen så långt? ;-) Hoppas hoppas!! Kram.

2013-02-11 @ 20:53:21
Postat av: Maggan

Får man säga grattis?! ;-) i så fall GRATTIS och lycka till!
När jag först började läsa ditt inlägg idag blev jag illamående men samtidigt glad för jag hade en känsla av att det gått bra för er - äntligen! Mitt illamående kom bara för när jag läste om din överstimulering visste jag ju inte hur du hade reagerat på den! Men tack å lov bra!
Jag har nämligen blivit överstimulerad när vi försökte skaffa vårt första barn så fick de ut 13 ägg men hade mer än dubbelt av blåsor (även massa tomma då) varav 5 blev befruktade men jag blev så sjuk av överstimulansen att jag blev inlagd och fick då inte in ngt ägg! Men veckan efter det skulle ett in men då fanns inga ägg kvar då alla hade "dött" en efter en fram till infrysningsdagen !!
Så jag är sååååååå glad att du slapp bli så dålig!
Kram å lycka till igen!
Ps: jag fick en flicka på naturlig väg sen, och en till sen tre år senare!

2013-02-11 @ 21:00:16
Postat av: Anna - crossfitentusiast med familjelängtan!

Har inte gått igen IVF men försökt bli gravid och den där väntan varje månad om mensen ska bli sen, kan man testa sig osv. den tär verkligen på en. Nu är jag gravid och har annat att brottas med som illamående så man måste verkligen försöka njuta av de bra dagar man får i alla faser man går igenom! Hoppas behandlingen lyckades för dig!

2013-02-11 @ 21:10:42
URL: http://anzis-life.blogspot.com
Postat av: Ida Nilsson

Jag håller tummarna för dig!

2013-02-11 @ 21:41:39
URL: http://idacnilssons.blogg.se/
Postat av: Louise

Hoppas att detta innebär att man kan gratulera! Önskar er all lycka, kramar

2013-02-11 @ 21:55:53
URL: http://www.stylinghouse.blogg.se
Postat av: Anna - Mamma till Emilia med albinism

Åh så underbart! Stort Grattis!

2013-02-11 @ 22:02:23
URL: http://www.annasdagar.se
Postat av: Marie

Tack för vi får följa dig på er resa till ett syskon. HÅller alla tummar för er:)
Många kramar

2013-02-11 @ 23:13:01
Postat av: Carolina

Åh så spännande det här inlägget var! Håller tummarna för att ni fick ett positivt resultat och att allt går bra! :-)

2013-02-12 @ 00:23:58
Postat av: Emelie

Hoppas det gick er väg! :) Minns när vi kämpade för vår dotter (tog 1,5 år), varje ggn mensen kom så var det som att världen rasade samman. När man gör IVF så investerar man ju ännu mer i försöken, på alla sätt. Som sagt, hoppas det gick vägen :)

Kram

2013-02-12 @ 08:57:30
URL: http://www.livethosmig.bloggo.nu
Postat av: Anna

Åh vad jag hoppas det gick bra för er! Det förtjänar ni verkligen :)

2013-02-12 @ 10:03:10
Postat av: Hanna

Hoppas hoppas hoppas! Jag håller tummarna för er och tycker du är en riktig inspirationkälla! Både med din öppenhet om försök till syskon och all fin inredning! Tack för en kanonblogg! Hoppas du får må bra nu och att det är en liten knodd där inne som mår prima!! Bamsekramar från Hanna!:)

2013-02-12 @ 20:10:12
Postat av: Olivia - Ung mamma till Ted

Oj, jag håller alla tummar och tår för er <3 !!!

2013-02-12 @ 20:41:19
URL: http://Oliviaisabell.blogg.se
Postat av: S

Nu blir jag nyfiken, blev ni gravida på naturlig väg första gången? Vi kämpar nämligen med sekundär barnlöshet efter att inte haft några problem att bli med barn första gången, och ska nu börja med ivf nästa månad. Vore kul att få höra lite om bakgrunden. Håller tummarna!

Svar: Hej!! Våran historia är ganska lång med ska försöka återberätta den i korta drag. Vi kämpade på naturligväg i nästan 5år innan vi lyckades få våran dotter Ella. Mitt problem har aldrig varit att lycktas bli gravid utan att få behålla barnet. Efter 8 missfall kom Ella tillslut till världen och det hela gick som på en dans. Efter något år försökte vi med att skaffa ett syskon till henne. Vi trodde att det skulle gå bättre nu då vi redan lyckats skapa ett mirakel. Men oj så fel vi hade. Ytterligare 8 missfall fick jag genomlida i blandade veckor och utredningar till förbannelse gjordes. Men man hittade inte något fel på varken mig eller Martin. Det ända som ställde till det för oss nu var att läkarna kunde konstatera att jag hade pco. Om detta utvecklats efter att jag fött barn eller innan kunde man inte svara på. Med pco är det oftast svårt att bli gravid på naturligväg men även där gick vi mot normen. För jag lyckades bli gravid flera ggr till. Vissa månader fick jag dock ingen ägglossning alls vilket minskade våra chanser till att lyckas i syskonförsök frågan på naturlig väg. Läkarna gissade sig nu fram till den eventuelle missfalls orsaken och trodde att det kunde bero på att jag var överfertil i stället. Att min kropp även lyckades med att få dom mindre bra äggen att bli befruktade (det ägg som normaltsätt skulle forsat ut med mensen på grund av att kvalitet inte var rätt). Men min kropp tycks inte känna av att ägget inte är bra först efter ytterligare några veckor och då kommer missfallet som ett brev på posten. Det hela låter lågiskt men vi vet än i dag inte svaret på varför jag får missfallen. Men vid våran senaste utredning tyckte specialisten att det var värt att prova att genföra en ivf behandling för våran del. För då kunde man förhoppningsvis sålla äggen och chansen att jag skulle få ett äggbefruktat av bra kvalitet som kroppen inte stötte bort var eventuellt större med en behandling. Men då vi redan har fött ett barn så får vi bekosta alla behandlingar själva så även pengar frågan blev ett hinder till en början. Nu har vi avverkat ett hormonförsök som vi hann avbryta som sagt var i förtid och nu även fått genföra ett ivf försök fullt ut. Jag håller alla mina tummar och tår för er!! Det kommer vara en jobbig tid som ni har framför er. Men har du minsta lilla fråga så är du så välkommen att maila mig. Kram/ Isabella

2013-02-13 @ 09:27:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux