Bubblor som aldrig spricker..

Dagen började med frukost ute på altanen i väntan på att poolen fylldes upp. Ella var dock så ivrig och kunde inte vänta så hon hoppade i direkt medans Edwin for fram som en virvelvind över trallen. Redan förra året investerade vi ett nytt vattenutkast till framsidan så nu kan vi själva reglera om vi vill ha varm eller kallvatten i poolen och härmed inte alls beroende av vädret för att kunna bada. Denna morgon har dock solens strålar tittat fram och det har varit riktigt härligt ute. Martin var lika rastlös som Edwin idag så han rotade fram barnens jättesåpbubblor för att busa loss lite extra medans jag själv har jobbat lite med planeringen inför hösten och skolstarten för Ella..
 
 
 
Jag fick dock inte så mycket gjort idag då det såg så mycket roligare ut att blåsa sopbubblor och plaska i poolen. Det är något riktigt speciellt som sker i min kropp just nu och alla känslor som bara fortsätter att växa sig större och större. Livet har aldrig förr känts så här problemfritt och avslappnat!! Att pausa Ivf-en och slippa allt som har med sjukhusbesök att göra har varit så befriande. Vi bestämde oss redan i början av sommaren för att vi skulle ta tillvara på den här tiden tillsammans och det har vi verkligen gjort. Just nu känner jag att den här lyckobubblan aldrig får spricka..
 
Foto: rustaupp.
 
Jag har tidigare under året haft en sådan ångest över att tiden bara försvann efter att Edwin föddes. Varit så bitter över att förlossningspsykosen tog över mitt liv, att mina känslor och livsglädje försvann på ett ögonblick. Därefter har jag haft många riktigt bra dagar blandat med nya ångestattacker. Jag har alltid varit våran familjs lilla Docktor Snuggles och varit den drivna i våran familj. Martin har tidigare varit väldigt förskonad ifrån allt som har med planering, ekonomi och problemlösning att göra. Jag har helt enkelt haft på tok för stort kontrollbehov men sedan jag valde att släppa allt detta för att inte bli sjukare när förlossningspsykosen var som starkast har allt bara blivit så fantastiskt bra!! Det tog ett helt år att komma så här lång och jag är riktigt stolt över mig själv och min fina familj. Vi är verkligen helt okrossbara tillsammans!! Puss//Isabella
 
 

Kommentarer
Postat av: När Annie fotograferar i Kalifornien

Så slönt att sakta men säkert hitta tillbaka, skönt att ha varandras stöd! Så fint ni gjort det där ute, det ser helt underbart ut!

2015-07-19 @ 18:10:40
URL: http://narannie.se
Postat av: Anonym

😍😍😍😍

2015-07-20 @ 15:40:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux