Han har ju legat och väntat på oss i frysen i två hela år.

Någon i den här faimljen har vaknat upp på helt fel sida idag!! Jag får väldigt ofta frågan, är Edwin alltid så där glad som han är på dina bilder!? Ja det är han verkligen för det mesta och det är väldigt sällan som våran alias Gladwin är sur. Vi brukar skoja internt här hemma om att han troligen är extra glad i livet. Han har ju legat och väntat på oss i frysen i två hela år innan han blev till , så att slippa vänta ännu längre skulle nog göra vilket litet liv som hellst överlycklig. Men precis så som alla, både stora och små har även Edwin sina mindre bra dagar. Han har ett temprament utan dess like så när han blir arg blir han riktigt arg precis så som mig..
 
 
 
I dag var verkligen en sådan dag. Han gick in i Ellas rum och kastade fiskar hej vilt och rev ner allt han kunde få tag på innan han gick vidare in i sitt eget rum och blängde argt på mig som stod ute i hallen. Jag vet så väl att man inte ska skratta men det är så svårt att försöka vara allvarlig när han har den där minen. När han har sådanna här dagar kan jag själv nämligen inte göra annat än att le stort. Jag har ju väntat så länge på att få uppleva den här fasen och få vara med om att följa hans utveckling. Det är först nu som föräldrarollen börjar att bli kul på riktigt!! Ja jag är nämligen inte den som njuter på samma sätt av småbarnstiden när barnen är riktigt små, för då sover dom ju mest. Det är nu när deras personlighet börjar att växa fram som livet även blir som roligast för mig!! 
 
 
Jag hade innan Edwin fick sitt utbrott börjat rada upp lite nya produkter inne i hans rum inför en ny fotografering av jättefina små virkade djur och kuddar. Det vart dock nu ett minne blått. För så fort lilleman steg in i rummet rev han även ner alla saker och blängde snabbt till på mig igen. Nu hade han dock även den där busiga blicken i ögonen och var så medveten om vad han gjorde. Ella kom i samma sekund upp för trappen med Ester och Wilma tassandes bakom sig. När hon fick syn på Edwin och hans grimager kunde hon inte säga annat än: Åååå.. Är du lite sur idag gubben!?
 
Foto: Isabella
 
Edwin blängde nu till på både Ella och mig, gick sedan vidare med bästämda steg mot saccosäcken. Där i satt han länge och fortsatte att sura. Även Wilma såg rätt så sur ut och det var precis som att dom lekte arga leken, den som skrattar först åker ut. Ella tog nu med sig Ester in i rummet och satte sig ner på polisbilen för att börja prata med Edwin. Att föra en diskusion med en sur liten man som inte kan uttrycka sina känslor i ord än utan bara i minspel och högljuda toner är ingen lätt nöt att knäcka. Men bara några sekunder efter att Ella börjat prata med honom sken han upp som en sol igen. Edwin må vara bestämd men hans storasyster är allt desto mer envis än så länge. Puss/ Isabella

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux