Racecar dagen..

Igår var det dags för det omtalade bilkalaset!! Barnen kom hit redan vid tiotiden för att hjälpa till att skapa deras egena fartfyllda drömdag. Dom fick varsin röd t-shirt och en stor förpackning med gatukritor i välkomstpresent och fick sedan hjälpa till att måla upp sitt eget racingfält och startnummer på asfalten. Att integrera barnen i pysslet och dekorationerna lägger jag stor vikt i när vi skapar sådana här temadagar tillsammans. Det blir så mycket mer kreativt och lekfullt när dom små får hjälpa till. Tillsammans dekorerade vi även upp staketet med ballonger och avspärrningstejp för att få till den där lilla extra kalaskänslan..
 
 
När körfälten var uppritade och skyddsutrusningen på var det dags att gå igenom reglerna för dagen, sedan sätta igång racet. Ella valde startnummer 3, Melvin nr 1 och Alvin nr 2. Det var så kul att se stolheten i deras ögon när dom blickade ut över sitt egenmålade körfält. Lite nervösa var dom allt över starten och dom talade sins emellan om vem skulle komma först fram till målet. Deras diskutioner tystnade rätt fort när dom hörde orden: Är ni redo!!??  På era platser klara färdiga busa!!! Sen bar det i väg i full fart ner för backen och skratten dånade emellan husfasaderna..
 
 
Längst med gatans kant satt även dom små och spanade in vad dom stora hade för sig och skrattade så gott när dom såg dom komma farandes ner för backen. Edwin och Linton hade också fått sig små egna racingbilar i form av två gåstolar. Dom var dock så fascinerade av alla färger, bilar och skyltar att dom satt som förstenade där bredvid. Vi hade även målat upp ett stort övergångställe över gatan så att dom större barnen visste om att här framme måste man ta det lite mer försiktigt. Jag vet inte hur många ggr efter denna racingstart som barnen körde om sina lopp. Dom trampade på upp och ner för backen så många ggr att jag tappade räkningen..
 
 
Speciellt fartfyllt blev det  dock inte alltid då dessa två små söta farbröder tillslut envisades med att gå över gatan vid ett flertal tillfällen. Dom höll sig dock på det uppmålade övergångstället. Dom såg verkligen ut som små gamla gubbar som var ute och gick i sina permobiler när dom trippade över övergångstället. Vi skrattade så gott åt deras grimaser och högljudda glädjetjut att vi nästan glömde bort tiden. Det gjorde dock inte dom stora och det hade nu bildas kö vid övergångstället av bussugna racingförare.Tillslut fick vi hjälpa dom små farbröderna över vägen och leda upp dom på trottoaren på andra sidan vägen så att loppet kunde fortsätta.. 
 
 
Det blev verkligen en helt fantastisk dag och vi hade en sådan tur med vädret att vi valde att flytta ut all kalasfika i stället. När allt var uppdukat var dags för ett depåstop med drive-in-lunch, så att barnen kunde ladda upp med ny energi. Dom ställde snabbt upp sig på ett led och dom minsta små farbröderna var inte sena på att göra precis så som stora gjorde. Vi det här laget var alla barnen rätt så trötta och så där extra fnissiga som barn kan bli när dom är på gränsen till övertrötta. Detta tog Martin fäste på och han försvann sedan in en snabbis för att byta om. Ut kom han sedan iklädd en färggrann peruk och två rockringar trädda över bröstet. Martin Mcdonald serverade sedan barnen medans skrattfesten fortsatte. Fikat åt dom sedan på Gårdsvägsparkeringen i sina respektive bilar..
 
 
Efter att lunchen var avklarad var barnen fulla med ny energi igen och busandet fortsatte. Edwin greppade nu tag i sin gåstol och gick fram å tillbaka över gatan som med en rullator. Både stora och små lekte nu så otroligt bra med varandra att vi vuxna passade på att dricka lite kaffe. Dagen rullade sedan på av sig själv och helt plötsligt så var dagen redan slut. Hade inte Edwin och Linton påmint oss om att det snart var dags för att sova och börja med middagen så hade vi nog varit kvar här ute på gatan fortfarande och busat..
 
Foto: rustaupp 
 
Efter att barnen sedan åkt hem och våra små var nattade för kvällen passade jag och Martin på att fylla upp poolen för en mysig kväll ute på altanen och pratade igenom dagen som varit. Vi skrattade så gott när dom små farbröderna kom på tal igen och alla skratt som haglat under dagen. Detta blev verkligen av dag i världsklass!! Så enkelt men ändå så fartfyllt, roligt och ett nytt minne för oss att kunna titta tillbaka på när vi blir gamla och kommer gå där med våra rullatorer själva över gatan hand i hand. Puss//Isabella
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux