Vart är pappa!??

Trots att det känts som att vardagen har stått still så händer det så otroligt mycket samtidigt med barnens utveckling. Edwin har vuxit lavinartat under dom senaste månaderna och utvecklat sin egen lilla personlighet. Envisheten, nyfikenheten och glöden i hans blick som är full med bus får mig att skratta gott om dagarna. Ella i sin tur har kommit in i lilla tonåren. Hon är väldigt mån om sin egen tid och vill gärna sitta uppe på sitt rum för att måla, rita och filosofera i lugn och ro. Under dom tidiga timmarna under helgens ledighet går hon gärna upp lite tidigare nu för tiden. Sätter sig uppe i lekrummet och myser tillsammans med hundarna under en pläd och njuter av tystnaden. Vi har även börjat lägga Edwin lite tidigare än Ella under kvällarna nu för att skapa mer mystid för bara henne. Ella själv struntar egentligen i att hon får vara uppe lite längre men mitt eget samvete och hjärta uppskattar denna tiden själv tillsammans med henne desto mer...
 
 
Idag var dock en sådan morgon när hela familjen vaknade samtidigt här hemma. Efter frukosten gick vi alla i väg och började sysselsätta oss på olika håll. Men efter en stund slutade det med att vi var samlade nere i vardagsrummet för lite gemensamt bus. Martin lade sig snabbt ner i myspölen för att samla lite ny energi. Myspölen har verkligen används flitigt här hemma sedan den anlände för några veckor sedan. Tanken var att vi skulle ha sparat den tills Mini var född men med två busiga syskon och en leksugen pappa gick det inte att hålla den gömd speciellt länge. Edwin bäddade sedan medvetet ner pappa i pölen och täckt över honom med massor av kuddar och leksaker. Två sekunder senare har han dock glömt bort vart pappa är och springer nu runt mellan rummen för att leta efter honom. Det är inte lätt när det är svårt. Vart är pappa!?? Han gick runt och letade och letade. Även Ella hoppade in i leken och satte sig ner i en av gungstolarna täckt med kuddar i väntan på att Edwin skulle hitta henne. Han fick direkt syn på Ella men pappa var fortfarande försvunnen. Vart kunde pappa vara!??
 
 
Till slut gav Edwin upp och satte sig mitt uppe på Martin som låg kvar där under kuddarna i myspölen. När han sedan lyfte på kudden fick han syn på honom och utbrast i ett ljusaste glädje skrik vi hitintills har hört. Innan Edwin la tillbaka kudden över Martin igen och gick vidare emot soffan för att sedan börja leta efter resten av familjen igen. Så här höll Edwin på en bra stund tills Martin tillslut höll på att somna under alla kuddar. Att ha två barn med 5års mellanrum har verkligen sin charm då dom leker med varandra på så fint sätt. Men för mig är det så viktigt att Ella inte känner press över att bli stor för fort bara för att hon är äldst. Jag är själv äldst av fem syskon och fick redan tidigt i livet ta stort ansvar i vardagen över saker som små barn inte ska behöva göra. Så därför lägger jag extra tyngd på detta i min egen uppfostran av mina barn. Så när sådana här små stunder inträffar som när hela familjen leker kurragömma tillsammans stannar tiden automatiskt upp för mig. Att njuta av nuet och dom små stunderna är otroligt viktigt!!
 
Foto: Rustaupp.
 
Jag tänker själv även en hel del på hur livet kommer se ut med ett till litet mirakel här hemma inom inte allt för lång tid. Edwin kommer vara 1år och knappt 8månder gammal när Mini föds. Känslorna som, kommer jag att räcka till!? Hur ska vi lösa det praktiskta och hur ska vi få en sådan liten krabat som Edwin att förstå att den lilla bebisen kommer ta upp sin egen lilla tid utav mig. På sådant sätt var det lättare när Edwin själv föddes då Ella var så medveten om hur det är med en bebis och vilken tid det tar med amning etc. Min oro och alla tankar är egentligen rätt obefogade då jag vet om att allt löser sig, det gör det alltid. Men tankarna finns ändå där. Jag och Martin har pratat mycket detta den sista tiden och redan börjat planera in föräldraledigheten inför nästa år. Vi hade ju inte vildaste fantast kunnat föreställt oss att detta mirakel skulle ske och att vi skulle lyckas bli gravida igen på egen hand utan flera år av ny kamp. Så det är mycket att smälta och försöka landa i just nu. Att vi har en minst sagt spännande och fantastisk tid framför oss den biten råder dock inga tvivel på. Puss// Isabella
 
 

Kommentarer
Postat av: Sandra

Åhå... Lilla sötnos!! 😍😍

2015-10-24 @ 16:22:05
Postat av: Elin

Hej hittade nyss din sida, mycket fin inspiration. Glädjs åt att ni blivit gravida på naturlig väg har själv en snart 2 år ivf tjej och nyss gjort det tredje i iohopp om resultat.
Guds välsignelse övert mirakel.

2015-11-21 @ 22:20:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux