Graviddepression - att krympa till en liten teskedsgumma...

Vårat eget wonderland har tillslut fått sig ett vitt och krispigt snötäcke. Den blöta och plaskande vintern har bytt skepnad till barnens stora glädje då dom har bosatt sig ute på bakisdan och busat på i flera timmar i sträck. Dagarna har därmed även svischat förbi här hemma och både jul/nyår har passerat. Vi har försökt att njutit i den månen det har gått av julen och försökt tagit en dag i taget. Min mage har även börjat att växa sig till rätt ordentligt nu. Lillebror sparkar, buffar och röjer runt där inne allt mer nu. Våra känslor har även svajat, växlat i både styrka och färg under den sista tiden. Allt känns så overkligt fortfarande och glädjen som vi känner går just nu hand i hand med ren panik. Den här lilla pausen och juluppehållet har därför varit extra välbehövlig för både kropp och själ. Både jag och Martin är extremt starka men under sista tiden har vi båda två brutit i hop både en och två ggr. Det har varit för mycket kamp och funnits för lite ork till att få allt som hänt att gå ihop på. Kampen om tiden, hälsan, nya sjukhusbesök och oförstående arbetsgivare har gjort vardagskarusellen dubbel så svår för oss. Man kan beskriva det som att vi suttit längst fram i bergodalbanan. Vi har kastats ut för höga läskiga stup för att en kort tid senare även få njuta av nervkittlande och fantastiska stunder innan allt har börjat om igen.
 
 
Jag har även fått inse att jag gått in en kraftig graviddepression och idag har jag bett läkarna om hjälp för att hinna ta mig ur den innan lillebror ska födas. För jag kommer inte ta mig ur detta på egen hand. Tjugosju hela veckor med kräkningar, blödningar och oro har nämligen satt sina spår. Jag har samtidigt satt en otrolig press på mig själv till att försöka dämpa alla dessa känslor av maktlöshet och nedstämdhet den sista tiden. Jag har valt att inte prata så mycket om det då en gravidetet ska vara det lyckligaste momentet och ett glädjerus utan dess like. Med våran bakgrund, alla missfall, ivf-resa och alla år av kamp borde jag ju även vara överlycklig för att det gick så fort denna gången med att bli gravid. Men så har verkligheten tyvärr inte sett ut för mig. Jag har känt en sådan otrolig skuld över att jag inte känt mig lycklig under denna graviditeten. Klandrat mig själv för att jag känner så här och pressat mig själv framåt ihop om att kunna tvinga fram bättre tankar. Nu har jag dock kommit till insikt med att det inte är mitt fel att jag känner så här utan att min kropp helt enkelt inte har klarat av att kunna ta hand om alla hormonpåslag och den stress som alla dessa tuffar månader med konstant oro och illamående har bidragit till. Att inte kunna få vardagen till att flyta på här hemma med barnen utan Martins hjälp har fått mig till att krympa till en liten teskedsgumma i mental styrka.
 
 
Känslan av att vara beroende av hjälp 24 timmar om dygnet kontrat med vredesutbrott, tårar, sömnsvårigheter och samtidigt behov av extremt mycket sömn ifrån dag till dag har knäckt mig totalt. När vardagen varit så här tuff har tankarna även gått på högvarv. Jag känner mig inte redo helt enkelt och är så rädd för så mycket just nu. Rädd för att jag inte ska kunna klara av det nya livet som väntar oss som trebarnsföräldrar. Rädd för att något ska hända med lillebror under tiden fram dit och rädd för att förlossningen ska gå ännu fortare denna gången. Jag är rädd för att vi inte ska hinna in till sjukhuset. Rädd för att föda själv för att ingen ska hinna hem hit för att kunna passa barnen när vi måste åka in. Med Edwin tog ju hela förloppet från att jag upptäckte blödningarna tills att han var född inne på sjukhuset mindre än 20min. Om det skulle gå minst lika fort även denna gången så kommer vi inte att hinna in till sjukhuset. Alla tankar och känslor har därmed även ätit upp mig inifrån. Jag vet om att jag inte är ensam om att känna så här eller att bli drabbad av en depression under graviditeten men ändå känns allt så tabu och fel att tala öppet om. Jag hade till och med svårt att berätta för min läkare i dag hur jäkla illa jag mår. En sådan sak som bör vara så lätt blev i stället det tuffaste jag behövt ställas inför under denna vecka. Nu kan det dock inte bli värre utan bara ljusare framöver.
 
 
 
 Foto: Rustaupp.
 
Efter att vi kom hem ifrån läkaren satte jag och Martin oss ner för att tala om dagen. Han är verkligen med mig till hundra procent och försöker dra ut alla känslor, tankar ur mig just nu. Vi bestämde oss efter samtalet för att börja gå igenom alla bebiskläder i garderoben och börja montera ihop lillebrors nya säng. Ihop om att kunna boa in oss lite extra och få ett större uppvaknade i att lillebror snart är här. Redan nu när jag ser Martin sitta där nere på golvet tillsammans med Ella, Edwin och försöker få i alla skruvar på plats i den nya lilla sängen så känns allt lite mer verkligt. Det ska ligga en liten oskyldigt och så vackert litet mirakel där i om bara några veckor. Vårat mirakel och lilla son. Det må kännas overkligt, skrämmande och samtligt helt sagolikt stundtals. Men rädslan ska inte få vinna över oss utan vi ska besegra även detta hinder tillsammans steg för steg. Nästa vecka fyller även Ella hela 7år så lagom tills helgen drar igång kommer vi att få lite annat att tänka på här hemma. Hennes kalas ska planeras och jag ser så fram emot att kunna få pyssla loss tillsammans med henne. För äntligen har vi ett stillasittande moment framför oss som även jag kan få vara med på och njuta av tillsammans med mitt hjärta. Hela familjen är taggade inför detta pysselmoment då det är så otroligt energigivande att sitta ner tillsammans med hela familjen och klippa, klistra tillsammans i några timmar. Att göra saker tillsammans som ger oss ny energi är den bästa medicinen emellan alla tankar och kramar just nu. Puss//Isabella. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Petra

Skickar en massa styrkekramar! <3

2016-01-07 @ 14:05:49
URL: http://knokk.se
Postat av: Anonym

Lilla du, det känns som jag slussas tillbaka till mina graviditeter av dina ord. Det har varit trauman för mig. Vi är inte alla gjorda för att vara gravida, men vi är värdefulla ändå. Kan du inte be om igångsättnig? Kram kram kram ❤️

2016-01-07 @ 16:20:16
Postat av: Anonym

Förstår precis dina känslor. Fick för 1 1/2 månad sen diagnosen graviddepression, trodde bra att det var hormonerna som spelade mig spratt men ttill slut brast allt. ❤❤

2016-01-07 @ 16:59:36
Postat av: Therese

Åh skickar all pepp jag kan! 🌸 Ni har säkert redan tänkt på det men om ni är oroliga att inte hinna in tycker jag ni ska be om att få bli igångsatta. Jag blev igångsatt av andra orsaker men det var otroligt skönt att inte behöva vara orolig för att hinna in, och kommer med största sannolikhet bli igångsatt om det blir fler barn här 😊

2016-01-07 @ 17:47:45
Postat av: Helén

Skickar massor av kramar till dig ❤️

2016-01-07 @ 18:26:38
Postat av: Sara

Så bra att du lyckats sätta ord på allt det jobbiga åtminstone då och då. Det är svårt att förstå hur du och din familj klarat er igenodet här så bra som ni gjort ändå. Jag är gravid för första gången och har haft 17 lätta, lugna veckor med lite vanlig trötthet och illamående. Ändå är det jobbigt ibland. Ändå blir man arg, ledsen och orolig. Därför är det bra att ni som verkligen mår riktigt illa kan berätta om det. Jag håller tummarna att allt går bra för er alla och blir lika grad för varje inlägg som dyker upp :-)

2016-01-07 @ 19:13:57
URL: http://astmatrollbysara.blogg.se
Postat av: Mia

Hej,
Va bra att du tar dig själv, ditt mående och vad du har varit med om på allvar. Vi har också genomgått ivf (din pojk o min flicka är jämngamla) och jag ligger nu o klappar en v38-mage här på sängen. Vi blev spontangravida med tvåan, som ni med er trea.
Jag har inte heller mått bra, egentligen sen vår tös kom. Den stress både innan och under en ivf-graviditet är inte att leka med. Mår bättre än för 1 år sen dock. Jag är rädd för att må sämre efter förlossningen.
Får jag fråga vilken hjälp du valde att ta emot? Ssri? Samtal?
Jag är själv splittrad gällande hjälp om jag kommer må sämre efter jag fött.
Kramar och värme

2016-01-07 @ 19:54:39
Postat av: Felicia - LOSE FAT GAIN MUSCLES

Det trollet känner man igen!

2016-01-07 @ 23:12:21
URL: http://www.losefatgainmuscles.blogg.se
Postat av: Malin

Starkt av dig att ga ivag och be om hjalp. Jag hade nog ocksa att svart att fa av locket liksom nar man kampat sa lange for att inte lata det synas hur man mar. Jag hoppas det var en duktig lakare som horde bade det du sa och kanske sant du inte sa. Nar kanner sig dum for att man inte kanner som man "borde" sa blir ju pressen bara varre. Heja dig, och jag hoppas det ljusnar snart och du upplever en forbattring. Att be om hjalp ar ju redan ett gigantiskt steg i ratt riktning. Lycka till!

2016-01-08 @ 09:13:14
URL: http://piccadillytears.blogg.se
Postat av: liamochmelvin.blogg.se

Starkt av dig att dela med dig. Jag drabbades av depression när min första son föddes och åt antidepressiva under min andra graviditet. Idag är min yngsta son 2år och jag har precis blivit utskriven från psykiatrin, där jag fick ECT och flera andra behandlingar. Jag gick i 3 år och var rädd för att be om hjälp, men jag ångrar inte en sekund att jag skrev in mig på psykiatrin och fick ordentlig hjälp på en gång, istället för att gå till primärvården och få mediciner utskrivna en gång i månaden. Ibland krävs mer hjälp än så!
Jag hoppas att du får hjälp att ta dig ur din depression så att du kan njuta av livet som tvåbarnsmamma. Många kramar från mig

2016-01-08 @ 11:45:31
URL: http://liamochmelvin.blogg.se/
Postat av: Annsoh

Jätte fina bilder!! :)

2016-01-08 @ 12:13:45
URL: http://annsoh.blogg.se
Postat av: Jessica Högberg

Men kära vän!! Skickar en stor styrkekram och håller tumme att du får all hjälp du behöver!

2016-01-08 @ 19:25:18
URL: http://lchftrollet.blogg.se/
Postat av: Natalie

Tycker det är starkt utav dig att dela med dig och hoppas du får den hjälp du behöver!

Har nu suttit i nästan en timme och läst olika inlägg på din blogg, gillar den verkligen och kommer fortsätta att läsa den. Men jag måste fråga, vart har du hittat den gula bulldogen någonstans? Jag måste bara ha en sån! :)

2016-01-08 @ 20:29:55
URL: http://heladagenlang.blogg.se
Postat av: Hanna Karlsson

Men vad bra att du vågade prata med läkaren. Nu håller jag tummar och tår för att det blir bättre. Kram

2016-01-08 @ 21:28:52
URL: http://hannafialotta.blogg.se/
Postat av: ullie

Lilla Bellis lilla gumman <3 skickar de största kramarna som finns. Det gör så ont i mej att se att du inte mår bra. vet att det inte är lätt att ta sej ur så beundrar att du kan be om hjälp. martin e stark han fixar detta och du r en så fin mamma så det kommer ni klara.
finns här vännen stor kram

2016-01-08 @ 22:46:14
URL: http://weberskold.blogg.se
Postat av: Fru Blomma

Det kommer att ordna sig. Rädsla över att livet förändras är ok. Jag vet. Det blir bättre och det finns hjälp att få. Du kommer att älska den lilla och din oro bytas mot glädje.

2016-01-09 @ 09:55:45
URL: http://www.djuparehalsa.blogg.se
Postat av: Michelle

Det är otroligt starkt att våga ta hjälp! Fint att du delar med dig av något så personligt och ömtåligt, för det finns säkerligen många som behöver se att graviditet och småbarn inte bara genererar söta Instagram bilder...

2016-01-09 @ 12:11:48
URL: http://mammasyochpappaspel.se
Postat av: polly

Starkt skrivet. Verkar tufft och jobbigt men jag tror du fixar det. Heja dig. Kram

2016-01-09 @ 12:12:00
URL: http://pollysvensson.blogg.se
Postat av: Linda

Starkt att kunna be om och att sen ta emot hjälp. När jag väntade nr1 kräktes jag så fort jag rörde mig å det höll på till v14. Blev då givetvis uttorkad och åkte in till vc å fick vätskedropp. Aamma gång ville läkaren oxå kolla att allt såg ok ut med ul. Och denna kvinnliga läkare som själv mått likadant under sina grav lyckades sätta ord på mina känslor när hon sa att det är inte ovanligt att man överväger abort som en lösning på att sluta må så illa. Och där och då fick jag sån lättnad. Jag hade ju tänkt precis så och sedan skämts för mina tankar. Men att höra att någon annan tänkt likadant var så skönt. Och med det vill jag säga att en graviditet, efterlängtad å allt, rör upp så mycket känslor, tankar å hormoner att man inte trodde det va möjligt. Så lycka till med resten av grav och sen med er nya bebis.

2016-01-09 @ 12:39:03
Postat av: Luna - gravid v38

Stor varm kram! Har haft grav-depp förra graviditeten och denna! Det finns så bra hjälp att få! Bra att du vågar be om den. Kram!

2016-01-09 @ 14:22:50
URL: http://lunisla.blogg.se
Postat av: Isabel

Oj vad tufft det låter !:(Minns så väl när jag själv var deprimerad. Blev besviken på mig själv att jag inte kunde va glad när jag borde varir det och iställer var bitter och inte kunde glädjas åt nått. Försök att inte va för hård mot dig själv , med små små steg kommer du ta dig ur även om det kräver mycket tålamod. Kramar från en tjej som känner med dig i en tuff tid i ditt liv.

2016-01-09 @ 15:06:27
Postat av: Nadine

Du har tagit ett stort steg som ber om hjälp- hoppas att du får den bästa hjälpen så du får njuta lite av graviditeten. Styrkekramar 🌸

2016-01-09 @ 17:11:21
URL: http://houseofstrand.blogg.se
Postat av: Amanda CL

vad jobbigt <3 hoppas du mår bättre snart

2016-01-09 @ 17:39:14
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: inger

Gud vad starkt av dig att be om hjälp. Såhemskt att må så dåligt.Stackare, hoppas du får hjälp så du orkar med sista tiden. Det är faktiskt mänskligt att få vara ledsen och förtvivlad. Förstår om du har krav på dig själv. Det är ju faktiskt bara DU som är gravid. Tänker på dig. Kram

2016-01-09 @ 18:10:46
URL: http://lillamystradgardsblogg.blogg.se
Postat av: Nina

Inte för jag vet något alls om graviditet. Men jag känner lite såhär, klarade mina föräldrar av att ha tre barn, klarar säkerligen du av det också! Inte för jag känner dig. Men det är bevisat att de som känner lite oro är de som inte behöver oroa sig. Det är för du bryr dig så mycket. Också, försök att inte ta ut saker i förskott. Allt kan gå i tusen olika riktiga. Så att oroa dig för ett specifikt scenario för mycket är inte bra. Gör en plan ifall det skulle bli så, sen tänk inte mer på det. Lycka till!

2016-01-09 @ 19:24:55
Postat av: Tess

Starkt av dig att berätta om detta! Jag kände detsamma när jag var gravid. Jag mådde otroligt dåligt (hyperemesis gravidarum) och var inlagd på sjukhus i omgångar och var i princip så orkeslös hela graviditeten att jag aldrig njöt. Jag hade fullt upp med att bara ta mig genom dagen utan att kräkas upp allt. Men det är tabu på nåt vis. När man är gravid ska man vara lycklig, "bländande" etc.

2016-01-10 @ 00:31:33
URL: http://highlandertess.blogg.se
Postat av: Robin - Pappablogg.com

All styrka till dig! <3

2016-01-10 @ 02:34:21
URL: http://pappablogg.com/
Postat av: lilian

Åh jag skulle vilja ge dig så mycket pepp jag kan. Det lila tips jag kan ge dig prova dessa, youtube medition och försök få en liten tid för dig själv och vi kvinnor är starka ska du veta. Håll huvudet högt, jag har gått igenom mycket och ta den hjälp du kan få hormoner kan vara jobbiga och minst sagt skruvade och få en må dåligt..Kramar från en främling och ta hand om dig och din familj..

2016-01-10 @ 04:00:32
Postat av: När Annie fotograferar i Kalifornien

Det är OK <3

2016-01-10 @ 05:28:56
URL: http://narannie.se
Postat av: Anonym

Det där med en rosa ullig gullig och mysiga graviditet är inte alltid så nära inte.
Vi fick en tuff psykisk graviditet 2015.
Aldrig mått så dåligt i mig själv som jag gjorde dom månaderna. Hade turen att träffa en helt underbar psykolog via MVC som verkligen var min stöttepelare hela graviditeten utan henne vet jag inte hur det hade gått!
Hoppas du kan finna glädje och framför allt lugn i din väntan på bebis!

2016-01-10 @ 10:27:19
Postat av: Sofie - Livet på landet med tre små

Min kommentar som råka bli anonym, förlåt...

2016-01-10 @ 10:28:04
URL: http://lillgarden.blogg.se
Postat av: Paulina Holmberg

Usch då! Hoppas verkligen du tar dig ur det!

2016-01-10 @ 10:43:44
URL: http://paulinaholmberg.blogg.se/
Postat av: kerstin ehrenholm

jätte fina bilder

2016-01-10 @ 11:00:33
URL: http://lenaelisabeths.blogg.se/
Postat av: Heidi

För få skriver om det jobbiga i livet. Skriv av dig! Jag tror att det hjälper. Och när ni väl har det lilla knytet i famnen så kommer ni omfamnas av styrkan som ni behöver. Tänk att du inte behöver vara så duktig, att du får vara rädd och trött och lämna allt framme. För du skapar liv. Det är det viktigaste nu. Man får tycka att saker är skit. det är helt okej =)

2016-01-10 @ 11:51:37
URL: http://minbubblaivarlden.blogg.se
Postat av: Sofia

Känner igen mig så mycket!! Senast igår bröt jag ihop och fick panik över att hur kommer jagbklara två barn? Har en 1 åring nu o gravid i v23. Kämpar
Fortfarande med min förlossningsdepression o samtidigt stress hemma med att få ihop allt, relationen med min man, skuld att va en dålig mamma till vår son sen skuld till att inte könna anknytning till nya bebisen o sömnbrist på det... Huja!!!

2016-01-10 @ 17:03:13
URL: http://tankaravfia.blogg.se
Postat av: Lisa Elisabeth

Känner så igen mig i det du skriver! Så härligt att se någon ta upp det!
Jag känner verkligen hur jag hade tur att min barnmorska snappade upp det och skickade mig till psykolog tidigt i graviditeten. Idag får jag hjälp från fyra olika håll och får höra att stödet kommer finnas kvar från läkarna även när min bebis är född.

Heja dig som tar upp ett så viktigt ämne! Ditt inlägg är så starkt och bra skrivet! Hoppas att du kommer få den hjälp du behöver, och som du förtjänar.
Styrkekramar till dig <3

2016-01-10 @ 19:06:35
URL: http://lisaelisabeth.blogg.se
Postat av: Veronica

Är gravid med mitt första barn och tycker det är oerhört starkt att av dig att ta hjälp! Skickar all stöttning och peppning till dig/er <3

2016-01-10 @ 20:45:56
URL: http://wallgrenveronica.blogg.se/
Postat av: Elinore

Bra att du vågar be om hjälp och skriva om det! Du är stark <3
Snart har ni lill krabaten hos er :D
Massor med kramar

2016-01-10 @ 23:46:07
URL: http://elinorejarlehag.com/
Postat av: Mamma till F

Jag vet hur du känner dig, även jag drabbades av en svår gravid/tidig förlossningsdepression. Livet var liksom för svårt och man orkade inte. Lycka till vidare, skickar styrkekramar!

2016-01-11 @ 02:43:13
URL: http://mammatillf.blogg.se
Postat av: Mamma Ana

Oj kan föreställa mig hur skit du mår och det där att säga åt läkaren är en annan femma. Jag hamnade själv i graviditetes depression med 1:a men det tog 5 år av mitt liv + att jag fick problem med sköldkörteln i samma vevea som styr hela kroppen. Men hittills i min 3e graviditet så har jag fått må relativt bra. Så hoppas på att lycka att du hittar livsglädjen tillbaka!

2016-01-11 @ 05:51:00
URL: http://monzilla.blogg.se
Postat av: Hanna

jag tycker det är så himla starkt, modigt och bra av dig att våga prata om detta. Det starkaste är kan våga och kunna be om hjälp, där visar man på styrka! Att där också gå ut och prata om det, du har definitivt alla chanser att komma ut ur denna med din inställning. Genom att prata om det ger du också andra en chans att känna att det är normalt att känna som du gör och att det också är okej! stor tummen upp för dig och ALL lycka!

2016-01-11 @ 14:01:38
URL: http://medkarlek.blogg.se
Postat av: Fashionvein

All styrka till er! <3

2016-01-11 @ 23:39:45
URL: http://fashionvein.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux