Huvudet högt och med svansen emellan benen..

Det är tur att man kan skratta åt sig själv just nu när huvudet inte riktigt hänger med. För min kropp har tydligen börjat säga ifrån rätt rejält nu vilket inte är så konstigt med knappt 23 dagar kvar till bf. I dag har mitt huvud inte alls hängt med i svängarna och det började redan i morse. Lite smått stressad satte jag på mig skorna och gick ut på altanen för att hinna med en kopp kaffe innan vi skulle åka iväg på nytt möte med pyskologen och läkaren på specialistmödravården. Så här långt hade dagen börjat precis lika bra som alla andra dagar. Kort där efter kom Martin och Edwin ut igenom dörren, sa att det var dags att åka iväg. Vi hoppade sedan i in bilen och for iväg..
 
 
Men väl framme på sjukhuset precis innan jag skulle hoppa ur bilen fick jag syn på mina egna fötter där under den stora magen. Först trodde jag att det var skuggorna ifrån magen som fick mina fötter att se enorma ut. Tyvärr var inte det fallet. För den här högravida och förvirrade frun hade nämligen glömt bort att hoppa ur Martins skor efter morgonkaffet och här stod jag nu iklädd hans kängor i storlek 45. Med ynka längd på knappt 160cm och med en mage med nästan samma mått så hade jag nu även två stora båtar på fötterna. Någon tid till att vända tillbaka hem det fanns det inte så jag fick helt enkelt knipa med tårna och hasa mig fram i Martins skor över hela sjukhuset och in till läkaren. Det var med en lättnadens suck som jag sedan satte mig ner i stolen för att påbörja mötet. Läkaren och pyskologen tittade dock lite konstigt på mig men ingen av dom sa något.
 

Efter att halva mötet hade gått frågade tillslut min pyskolog om det var lite extra tungt just nu så här nära inpå förlossningen och om mina fötter även börjat att svälla av allt vatten!? Jag började nu tokskratta och förklarade sedan hur det låg till med allt. Att jag bara är galet förvirrad just nu och totalt slutkörd men att jag krigar på så gott det går. Nu skrattade även läkaren gott och försökte snabbt prata bort situationen genom att fråga om vi tänkt något mer på en eventuellt ingångsättning!? Det var ju faktiskt därför vi var där nu för att tala om riskerna med att jag kan komma att föda för fort även denna gången. Jag själv hade ju fått för mig att förlossningen tog 17min med Edwin. Men efter att läkaren läste upp min journal visade det sig att det bara tog 9min. Så om jag inte redan var nervös inför denna biten innan så är jag nu desto mer nervös nu. Vi har dock fått en tid nu för en igångsättning en vecka innan bf om vill ta emot den hjälpen.
 
Foto: Rustaupp
 
Men risken är stor att bebis kommer att komma ut lite tidigare än så för jag har varit öppen 4cm i snart en vecka redan. Så nu håller vi lite extra koll på alla tänkbara förändringar. Efter att vi kom hem igår pratade vi även rätt länge med Ella och Edwin om vad som snart kommer hända. Vi ville framförallt förklara för Ella att det kan komma att gå lite väl fort när bebis väl ska komma ut och om ambulansen kommer hit så ska hon inte vara rädd. Dom ska bara hjälpa mig att slippa fastna i trafiken på väg in till sjukhuset. Det där vet jag redan svarade hon dock snabbt. Om ni föder barn så tar jag hand om Edwin så länge!? Nja, riktigt så kul ska vi dock inte ha för barnvaktspatrullen är redan underrättade och inställda på jourarbete inom kort. Så ensam hemma det kommer ni inte att blir!! Ella var dock inte lika glad för det svaret och som tur är har hon lite tid på sig att smälta det hela på. Men fram tills att det är dags för förlossningen så ska den här frun nu försöka dra ner på tempot ännu mer och försöka att lyssna på kroppen. Puss// Isabella
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux