Väntan på den sista pusselbiten..

Efter att en hel helg passerat och mamma har åkt hem igen så inviger vi nu påsklovet på riktigt här hemma. Barnen har hoppat runt som ivriga kaniner i väntan på att vi ska hitta på något. Men då vi precis avverkat en aktiv och minst sagt busig helg så kommer det inte att hända så mycket mer här hemma idag. Vilket inte riktigt uppskattas av Ella som hellre vill att vi ska hitta på något eller köra över henne till någon kompis. Den här ekvationen med att man måste ha tråkigt i bland för att kunna ha roligt igen den vill hon inte alls lyssna på..
 
 
Så i stället lade hon sig ner på golvet inne i köket för att sura en stund. Det höll sig dock inte länge då Martin i sin tur gjorde likadant. Edwin i sin tur klättrade upp på bordet för att börja leka titt ut med dom två tokstollarna som låg kvar där nere på golvet helt tysta och bara stirrade upp i taket. Medans min familj låg kvar där borta i burspråket passade jag själv på att plocka undan lite i barnens lekkök för att sedan göra i ordning en kopp te. Det gäller ju att njuta av tystnaden när man kan och i det här huset är det inte tyst många minuter annars. Men speciellt länge varade inte den tystnaden nu heller.
 
 
För kort där efter utbrast Ella "Nu orkar jag inte vänta längre!" Kan lillebror ta och komma ut ifrån din mage snart eller!? Vi har väntat länge nog nu! Sedan reste hon sig upp och gick med bestämda steg in till vardagsrummet för att bära in sin gymnastikmatta till köket. Ella började sedan stå på händer och göra kullerbyttor med full fart där inne. Hon visade mig massor av olika övningar och sa att om du gör så här mamma så kanske han hoppar ut fortare!? Nja riktigt så funkar det inte älskling men det tanken är god. Nu hade även Edwin tröttnat på att sitta däruppe på bordet så han klättrade ner igen för att göra Ella sällskap nere på mattan.
 
Foto: Rustaupp.
 
Medans dom fortsatte att roa sig själva en stund så började samandragningarna att kicka igång ordentligt på mig. Det gjorde rejält ont i över en timme och jag var tvungen att gå och lägga mig ner en stund. Men sen så var allt helt plötsligt som vanligt igen. Då började faktiskt även jag att gnälla. Kan du ta och komma ut nu sa jag högt och tittade ner på magen. Var av Ella knatar in och ställer sig bredvid mig nu och säger. Jag har ju sagt det hela tiden, kom ut nu! Ja vi får väll se om bebis lyssnar på oss eller om han väljer att stanna kvar där inne fram tills igångsättningen nästa vecka. Nu vill jag verkligen bara få ut honom så att den sista pusselbiten faller på plats. Jag som har tyckt att den här graviditeten bara har swishat förbi har nu börjat att ändra uppfattning. Men det blir väll lätt så med bara någon till några dagar kvar!? Puss//Isabella
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux