Att rycka i handbromsen.

Det är en riktigt konst att lära sig att bromsa i en uppförsbacke och jag önskar att jag just nu kunde hitta den balansen till att lyckas göra det. I dag är jag nämligen lite deppig här hemma då natten tills i dag har varit helt hemsk för mig och det var inte så här jag ville att helgen skulle sluta. Den började ju så bra med att vi hämta hem dom nya fina mattorna till altanen. Därmed stod ju nu även sitthörnan klar där ute som vi längtat efter att kunna slutföra. Fredagskvällen bjöd sedan in till grillat och familjetid i världsklass ute på framisdan. Barnen hoppade studsmatta och vi vuxna fick sedan tid för bara varandra efter att dom små hade somnat. Allt var så där himmelsk som det är på film..
 

 
Även lördagen började toppenbra och det vart en fartfylld dag precis så som alltid här hemma. Jag var lite mer yr än vanligt denna morgonen dock men jag piggnade sedan till lagom tills att frukostkaffet var uppdrucket. På eftermiddagen sedan drog trebarnslogistiken igång på riktigt då Ella skulle i väg på två kalas med kort varsel i emellan, Edwin skulle sova middag och vi hade samtidigt fullt upp med Emil som inte ville äta ordentligt och var allmänt kinkig. Efter lunch så fick vi besök av farbror Mackan och vi drog sedan tillsammans i väg med dom minsta för lite shopping medans Ella i sin tur slutförde det sista kalasbesöket för helgen. Lördagskvällen avslutade vi sedan i sällskap av Mackan mumsandes på marängsviss i soffan och tittandes på en film. Vi sov dock knappt 3 timmar under den natten då alla tre små mirakel vaknade så där extra tidigt här hemma. Ni vet så där tidigt som barn gillar att göra speciellt när man själv har varit uppe sent. Ja då passar dom på att vakna innan klockan ens slagit över till 06.00 så klart. Ungefär vid den här tidpunkten började jag känna att något var fel i min kropp. Nog för att jag var trött men jag började känna mig riktigt yr nu och sen blev det mesta bara svart och jag svimmade.
 
 
Det var länge sedan jag gjorde detta nu så jag blev faktiskt lite rädd den här gången. Men efter en stund så var jag mig själv igen och det blev fullt fart framåt. Martins föräldrar skulle komma över på fika så det blev till att göra en snabb röjning och sedan duka upp med fika. Dom stannade sedan kvar tills en bra bit in på eftermiddagen och barnen var minst sagt uppe i varv efter alla timmars busande. Precis när dom skulle åka så fick vi ett snabbt besök av Becca med familj som kom förbi då dom ändå hade vägarna förbi innan dom skulle i väg på kalas i närheten. Det var jättemysigt att se dom en snabbis men lagom tills att huset blev tomt igen nu så blev min hjärna lika tom. Yrseln var tillbaka och sen kom kramperna ifrån helvetet över mig. Jag fick sådana buksmärtor att jag kräktes i 3timmar och sedan grät hela natten. Jag var så nära på att ringa efter ambulansen. Då jag skrek rakt ut av smärta. Martin ville att jag skulle åka in men jag vägrade lämna Emil hemma för jag måste ju amma om några timmar igen. Det var det ända som jag hade i tanken under hela smärtattacken. Tillslut så måste jag antingen ha svimmat av igen eller somnat för jag vaknade sedan upp på morgonen nu och var helt borta.
 
Foto: Rustaupp
 
Smärtan hade dock mildrats nu så jag antar att det var ett gallstensanfall jag fick eller något likande. Hur som helst så ska jag masa mig i väg till läkaren under veckan för så här vill jag inte må. Jag började ju svimma av för första gången för snart 4år sedan innan jag tillslut gick in i väggen totalt och där efter har jag mer eller mindre bott hos pyskologer och läkare. Jag har ju äntligen lyckats hitta tillbaka någorlunda till det normala igen innan jag blev gravid med Emil. Visst att livet har gått i ett rasande tempo sedan dess och även lite till kanske. Men jag vägrar att bli så sjuk igen. Så jag måste börja tagga ner på tempot nu för att undvika att bli sämre. Så under veckan nu blir det till att trycka in den där omtalade pausknappen en stund. Försöka att sova middag när barnen sover och aktivera dom på bästa möjliga sätt. Det är som sagt var inte alltid lätt att bromsa i en uppförsbacke men det går!! Puss/Isabella 

Kommentarer
Postat av: Malin

Hej!
Jag känner igen det där med anfall (inte svimningen) och har fått det några veckor efter jag fött barn (har tre stycken). Det har inte gått att säga vad det är då inga gallstenar eller njurstensar har sett vid röntgen. Nu när jag fick mitt senaste anfall efter att tredje barnet fötts så orkade jag inte ens ta kontakt med vården, men jag brukar lindra med voltaren kapsel när jag har känt att det varit på g. Det lindrar för stunden iaf.

Vill även passa på och säga att ni har det väldigt fint hemma.
Krya på dig!

2016-05-24 @ 11:26:45
Postat av: Elin

Hej! Tycker det låter som samma symptom som jag hade en jag fick inflamation i livmodern!! Det var hemskt, svimmade av smärta, kräktes, krampade i magen trodde jag men visade sig vars livmodern. Kolla så du inte fått det!! Vårdcentralen tog prov och jag fick äta en pencilin/antibiotika i en månad!! Ta hand om er!

2016-05-24 @ 15:01:17
Postat av: Inez

Fy vad läskigt! :( Hoppas det blir bättre snabbt!

2016-05-24 @ 15:52:51
URL: http://mazraegangall.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux