Minnen att klistra upp på väggen..

Vi har sorterat ibland alla fotografier denna morgonen och givit Ella fria händer till att välja ut några av sina favoritbilder till hennes egen lilla fotovägg. Att fylla upp fotoalbumen på datorn är något som vi är riktigt bra på här hemma men vi framkallar sedan bilderna allt för sällan. Men i höstas fick jag tummen ur att låta trycka upp flera år av minnen på fotokopior. Vilket vart ett stort steg i rätt riktning. Men sedan dess har alla bilder legat orörda inne i tv bänken i väntan på bättre tider och sedan glömts bort igen..
 
 
Under helgen när vi stannade förbi våran fotovägg uppe i hallen slog det mig dock att det är god tid att uppdatera väggen med lite nyare bilder i ramarna. Men med så pass mycket bilder var det omöjligt att få plats med alla. Ella passade därför nu på att plocka åt sig några egna favoritbilder som vi idag sedan satte upp bredvid sängen inne i hennes rum. Då vi hade gott om häftmassa hemma så sattes några kluddbitar upp på baksidan av fotografierna så att Ella även kan ändra om och sätta upp fler bilder bäst hon själv vill. Slutresultatet blev riktigt fint och ibland är det verkligen det är lilla extra och enkla som skapar den stora helheten i ett rum.
 
 
Jag funderar efter denna lilla pysselstund även på att förgylla ett litet hörn med nya fotografier på den andra väggen uppe i hallen. För det vore så mysigt att täcka in flera av huset små väggar och vrår med bilder, på sådant sätt skapar vi oss ett eget galleri av minnen. Edwin har även börjat att uppskatta fotoväggen nu. Han kan sitta där nedanför en bra stund och peka på bilderna för att sedan kort där efter förklara vad hunden gör eller var Ella är. Dock så tror han allt för ofta att bilderna på han själv som bebis är tagna på storasyster. Vilket jag kan förstå att han tror för mina små juveler är verkligen bra lika när dom var riktigt små.
 
Foto: Rustaupp
 
Nu börjar vi även att kunna se stora likheter mellan Edwin och Emil. Ja, i alla fall på bilderna som vi tagit. I verkligheten är dom fortfarande rätt så olika varandra. Men gemensamt har dom alla tre att dom sett ut som små rumpnissar under dom första levnadsveckorna. Smått flintskalliga med en nyfiken blick och en skrynklig liten mun som ser ut att kunna säga: Varför då då, varför gör du på detta viset!? I skrivande stund så sover en av rumpnissarna i soffan här bredvid mig medans den mellersta har lånat lillebrors babynest och förvandlat den till en roddbåt. Fantasi finns det minst lika mycket utav som bilder här hemma. Puss/Isabella

Kommentarer
Postat av: Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!

att lite bilder kan göra en vägg så fin och personlig

Postat av: Anna

Så fint!! 💖💖

2016-05-05 @ 10:57:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux