Minimera det ångestladdade kaoset.

Vi lagt stor fokus på att rensa ut och omorganisera lite här hemma under dom senaste dagarna. Vi har inte bara gått igenom garderoberna och barnrummen. Utan även börjat rensa ut ordentligt ibland alla kartonger uppe på vinden samt inhandlat nya förvaringslådor till Edwins rum. Under slutet av veckan hann vi även med att sälja bort mycket av barnens urvuxna kläder, leksaker och andra föremål i från hemmest små vrår som inte längre används. Vilket känns så bra. Inte minst för att dom sakerna nu kommer att få nytt liv igen och glädja fler barn framöver. Utan även över det faktum att kaoset som just nu råder i mitt huvud förhoppningsvis även succesivit ska minskas. Vilket verkligen behövs! Det är även många i min omgivning som blivit förvånade över mitt inlägg inne på instagram under veckan och blivit oroliga över mitt välmående. Det behöver ni dock inte vara för det här är något som jag levt med allt för många år nu. Fokusen har bara legat på så pass mycket annat i vårat liv.. 
 
 
Allt som händer i mitt liv skriver jag ju heller inte lika ofta och öppet om. Då det även har varit en svår balansgång att hitta en nivå på mitt skrivande där det yrkesmässiga livet och mitt privata liv ska kunna flyta på i harmoni. Men förr eller senare kommer man till den fasen i sitt liv där man måste ta ett beslut för att orka och vilja fortsätta skriva. Jag kan knappt räkna ihop hur många nätter och fighter som vi lycktas ta oss igenom under bara dom sista åren som gått. Efter att Emil föddes har dagarna även gått i ett och våran familj känns så fantastiskt komplett!! Mitt inre är dock inte lika komplett. Jag mår fortfarande inte helt bra efter depressonen. Det har därför blivit hög tid för mig att ta tag i dessa bitar nu. Jag sover inte om nätterna, stressar allt för mycket, tar på mig nya uppdrag som jag egentligen inte borde ta mig ann för tillfället. Jag försöker samtidigt att överkompensera det bortfallet av tid under dagarna som jag inte kunnat ge mina barn under det senaste året nu när jag återigen vart sängliggandes. Ångesten har bara byggts på och under tiden har jag succesivt låst in mig i min egen kropp. Dövat alla känslor med mer ångest, nya projekt och flera sömnlösa nätter. 
 
När jag mår så här blir mitt kontrollbehov och manier även extremt jobbiga att leva med. Inte bara för mig utan framför allt för Martin och barnen. Då jag plockar fixar och donar i varje liten vrå dag som natt. Jag får ofta höra ord och beröm om hur fint vi bor. Hur fantastisk kreativ jag är och hur underbar mamma jag är. Dom orden värmer massor ska ni veta. Men när man inte är så pass bra människa, vän och mamma som man kan vara ja då är det dags för en förändring. Så medans många av er fina där ute kämpar med att få hemmet i ordning kämpar jag med synen och känslan över att låta det få förfalla lite. Vilket är helt extremt jobbigt för mig som är van att ha allt frontat efter bokstavsordning i skafferiet. Alla kläder i färgordning och i perfekta invikta högar, leksaker som står uppradade där dom ska vara och skinande rent i varje liten vrå. Många på sociala medier bjuder ju oftast på stylade bilder där allt är rent och snyggt medans sanningen bakom den kameravinkeln visar något helt annat. För bakom den där vinkeln som kameran eller telefonen inte visar upp så bunkras tvätten oftast upp på hög och leksakerna ligger utspridda överallt. Kanske känner du även själv igen dig i det? 
 
 
Så är dock inte fallet här hemma. Jag klarar helt enkelt inte av att ha det så. På dagarna har det dock fått se ut lite hur som hellst för det ska det kunna göra när man är en familj. Ja i alla fall tills för några veckor sedan då mina ångestatacker helt enkelt blev för stora. Sedan dess så städar jag mer eller mindre sönder mig både dag som natt. Det är dock oftast när mörkret har fallit och resten av familjen sovit som mina egna hjärnspöken allt oftare har tagit över. Det är då jag är uppe i varv för jämnan och inte kan trycka tillbaka ångesten. Det är då jag även börjar att storstäda, fixar, trixar, planerar ny projekt och bloggar om dagen som gått. Till en början gav det mig energi att hålla på så här. Jag kände mig som värsta supermamman och frun. Då jag lyckats hålla hundratals bollar i luften samtidigt. Detta tack vare att jag gjort alla måsten på nätterna och i stället nallat av den tiden som jag borde ha lagt på återhämtning. Vilket är en mindre bra egenskap som jag har och just nu kämpar massor med att nöta bort. 
 
Jag har dock haft det så här i så pass många månader nu utan sömn att jag även börjat förändrats på dagarna. Humöret är inte längre vad det en gång var, tålamodet har minskats betydligt och kreativitenen flödar knappt längre. Ångesten av att inte räcka till och pressen som jag lägger på mig själv är så onödigt hög. Att se på en film och kunna koncentrera sig på denns innehåll finns inte i min värld längre. Jag kan inte sitta still helt enkelt. Många saker som har varit lätta och alldagliga tidigare att ta sig ann för mig har blivit som stora tunga uppförsbackar att ta sig ann. Min kropp har även börjat att strejka totalt sedan några veckor tillbaka nu vilket som ni redan vet om slutade med en akut galloperation, nya infektioner efter det, dalande sköldskörtelvärden, sår som inte vill läka och många nya besök till akuten. Senast nu i måndags var jag inne på akuten på nytt då buksmärtorna var så pass jobbiga att jag inte kunde stå upp på benen. Jag fick under mitt sjukhusbesök även ta emot så mycket negativ kretik ifrån min läkare. Vilket faktiskt fick mig att vakna upp en smula.
 
Foto: Isabella
 
Men trots detta och allt som jag fått erfarit kan jag bara inte släppa på kontrollen och ångesten har mer eller mindre tagit över mitt liv. Men jag vill inte må så här längre och jag kan heller inte bara fortsätta att hålla på så här. Speciellt inte när min familj nu även blivit lidande av det. Jag har därför på eget initiativ påbörjat och även redan hunnit avslutat flera långa och psykiskt jobbiga utredningar. Där jag nu kommer att få svälja stoltheten och fått medicin i tabblettform mot min depresson för första gången i mitt liv. Tillsammans med läkaren har vi även planerat in nya KBT samtal för mina tvångstankar och min OCD samt blivit utlovad hjälp med att försöka komma tillbaka till det sociala livet igen utanför hemmets fyra väggar. Jag har därmed nu även fått mer hemläxor att ta tag i än vad det finns timmar kvar på dygnet. Så med lite tur blir det på automatik även mindre timmar kvar till ångesten och alla tankar. Så den här vintern kommer helt enkelt att gå i hälsans och familjens tecken för mig. Med förhoppningsvis mer sömn, promenader, kramar och skratt. 
 
Det kommer att infatta många nya utmaningar för mig och det krävs även att jag stundtals måste ta mig ur ifrån min trygghetszon. Men för första gången i mitt liv så är jag nu helt redo och vill satsa på mig själv. Jag vill få må helt bra och få tillbaka den där glöden i ögen som till och med skulle kunna blända Tyra Banks. För jag vet om att jag har den. Nu gäller det bara att hitta den igen!! Jag kommer även att sätta in bloggförbud på nätterna framöver vilket i sin tur kommer att resultera i lite färre inlägg. Med jag måste börja någonstans för att må bättre och då räknas varje litet steg i rätt riktning. Bara en sådan sak som att skriva av sig här inne nu är en viktig del i återhämtningsprocesen. För med facit i hand mår vi nog alla bättre av lite mer öppenhet, skit i hören och lugn i själen? Puss/ Isabella
 
 

Kommentarer
Postat av: Heléna

Men du vad snyggt du ställt spelen längst upp på hyllan! Spelen är det jag stör mig så mycket på att jag ibland bara vill kasta alla!! Just nu ligger dom huller och buller i klädkammaren och till och med där stör det mig, även om dom ligger uppe på en hylla. Måste försöka få ihop dom lite snyggt med inspiration från dig =)
Jag ska på mitt första samtal idag för min utbrändhet, har sökt hjälp i så många år och efter att jag stampat hårt med foten har det iaf startat nu.. hoppas på en bättring, för dig med. Kram

2016-11-07 @ 12:15:47
URL: http://hemmahoshelena.blogg.se
Postat av: Ninni

Ni har det så fruktansvärt fint hemma och förstår vilket jobb som ligger bakom... Sitter själv just nu i soffan och mår dåligt över att saker och ting inte är i ordning i skåp och lådor. Sista tiden har hemmet sakta förfallit och detta skapar en kaos sv stress, ångest, och en mamma med noll i tålamod.
Jag kämpade länge med att hålla ordning osv, men insåg att det inte funkar då jag inte har tid för familjen annars och de vakna nätterna gjorde att jag var allt tröttare på dagarna. det resulterar oftast i ett stökigt hem och då fungerar inte denna mamma längre då blir hemmet sakta stökigare och stökigare och jag orkar knappt ta mig ur sängen. Det är på nått sätt så skönt att läsa att någon annan kan förstå hur jag känner ibland.
Den dagen jag blir miljonär på lotto eller nått ska jag höra av mig till dig ominspiration hemma, när man klickar in sig på din blogg eller insta så kommer man i nån sorts lugn och mår bara bra av att titta på alla fina bilder och ordning och så känner man såklart en gnutta avundsjuka :P.
Underbart att du delar med dig! Kram <3

2016-11-13 @ 09:50:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux