Vem bor här?

Det märks av på både stora som små att våren har kommit för att stanna nu och dagsljuset har bjudit upp till massor av nya lektillfällen för både stora som små. Vårat lilla dockhus har äntligen även blivit dubbelt stort så igen för nu kan vi njuta av trädgården och hela våran lilla gata har vaknat till liv igen. Doften av grillat, ljudet av trallbyggen som snickras och ungar som leker är som musik för mina öron. I vårat område är jag inte direkt känd för att vara den sociala då jag under årens lopp har stängt in mig i min egen lilla bubbla. Jag gillar att vara ifred med familjen och pratar gärna inte så mycket i onödan. Men denna våren nu så har även jag börjat att komma ut ur min lilla kokong igen och hittat tillbaka allt mer till mitt gamla glada jag. Vilket har smittat av sig till det bättre på hela familjen.. 
 
 
Jag trivs med mig själv på ett helt annat sätt igen nu och har succesivt fått mer energi. Ju mer vi har vistats ute och umgåtts med grannarna och alla ungar. Ja ju bättre har jag börjat må och mina städmanier har fått allt mindre spelrum. Jag har en bra bit kvar tills jag är helt på topp igen men äntligen har jag kommit över trösken och uppnått mitt första delmål. Ni som följt mig under alla dessa år har under den senaste tiden märkt av att aktivteten här inne på bloggen inte har varit lika djup sista halvåret. Allt i min vardag skrivs det ju som sagt var inte om och veckodagarna har inte bara handlat om familjelivet, inredning och pyssel. Utan främst om läkarbesök, pyskologsamtal och insättningar av nya mediciner. Det har varit en liten lurig balansgång att hålla skenet uppe här inne speciellt när vissa dagar även varit otroligt kämpiga. Att trappa ner på konsultuppdragen och tempot har med facit i hand varit det bästa beslutet jag har tagit. Men det har allt tagit sin lilla tid att hittat balansen igen.
 
 
Jag är verkligen så stolt över mig själv och för alla dessa små framsteg. Jag har inte bara fått hjälpt med mina manier som sagt utan även fått hjälp med att stegvis börjat bearbeta alla dom tunga bitarna som vi fick erfara under all åren av missfall, ivf - försök, sjukdommar och andra draman inom familjen. Att lägga locket på genom alla dessa år har varit mitt sätt att orka fortsätta kämpa och nyckeln till att vi tillslut tillsammans nådde våran dröm. Men förr eller senare så kommer allt i kapp en. Vissa bitar har hunnit bearbetats under livets gång, vissa delar har förträngts och behöver inte komma upp till ytan igen. Medans andra bitar måste ventileras och tas tag i och det är det som jag gjort det sista halvåret. Jag har även kämpat med en hel del fysiska hinder sedan den aktuta galloperationen förra sommaren. Då min mage strejkat totalt efter dess. Mina sköldkörtelvärden har även svängt som i en bergochdalbana. Men nu äntligen så tycks vi ha fått till en dos på levaxinen igen som min kropp tycks trivas med. Vilket framför allt nu märks positivt på mitt humör. Viktuppgången som blivit tack vare denna obalansen är dock inte lika kul att behöva ta tag i igen, men allt har sin tid.
 
Foto: Isabella
 
Något annat som det strax även är tid för är att visa upp hemmets små vrår i rörliga bilder. Då min kära man tidigare i år tackade ja i mitt ställe till utmaningen och uppdraget att medverka i tv programet "VEM BOR HÄR" på SVT. En rolig utmaning som han är så glad för att han tog sig ann. Då han fick möjligheten till att lära känna så många nya och fantastiska människor. Vilket han aldrig hade gjort om han inte hade vågat. Martin har till skilland ifrån mig nämligen otroligt social av sig, gillar att spekulerar i vem det kan vara som bor var och har alltid varit nyfiken på att se hur denna branschen fungerar. Så när vi fick frågan att vara med nu tackade han självklart ja. Men går det att lista ut vem som bor var genom att bara få reda på namn och yrke? Vad säger egentligen ditt hem om dig? Se svaret på den frågan klockan 20.00 i kvällens program. Det ska bli kul att läsa hur många rätt ni får. Puss på er.
 
 
Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux