Bebis innan nästa veckas slut!

I går var jag iväg på möte med läkarna uppe på specialsit mödravården och träffade även pyskologen en sista gång innan förlossning. Jag var riktigt nervös inför mötet då allt har varit så osäkert i dessa frågor om när igångsättningen kan beräknas komma att äga rum. Speciellt då bebisen har varit så liten och gravideten så stormig nu på slutet. I flera veckors tid har vi bara gått och räknat ner dagarna till dagens samtal. Jag hade önskat att Martin hade kunnat följt med mig in på mötet men då vi inte hittade någon som kunde passa Emil under tiden så fick dom sorgset nog stanna kvar i bilen medans jag gick in. Vilket så klart heller inte gjorde mig mindre nervös nu och en ny panikattack var nära.. 
 
 
Huddinge sjukhus är ju välkänt för sina långa korridorer och i dag kändes verkligen sträckan fram till motagningen extra lång. Jag blev även sittandes i väntrummet i över 45min i väntat på min tur. Detta för att det alltid är så fullt upp med akutfall på förlossningen emellan tidsbokningarna. Så det var bara att sitta där och se glad ut. När dom sedan ropade upp mitt namn så kunde jag inte hålla mig ifrån att skrika BINGO PÅ DEN över hela väntrummet medans jag samtidigt flög upp ur stolen med magen studsandes. Vilket även fick många andra trötta och nervösa själar där inne att skratta till. Väl inne på rummet så pratade vi sedan om alla möjliga tankar och funderingar samt gjorde en undersökning. Så att barnmorskorna och läkarna lättare skulle kunna prata ihop sig med överläkaren och stämma av när blir det bäst för bebis att komma ut, vilken metod blir bäst och hur igångsättningen kan genomföras.
  
Vid kontrollen konstaterade dom snabbt att min livmodertapp var förkortad till 1,8 cm och öppen runt 4 cm samt med buktad hinna. Barnmorskan var under kontrollen bra sugen på att råka rispa till lite extra mot hinnorna så att vattnet kunde gå redan där på plats. Men överläkaren ville dock att dom skulle vänta med att göra det tills tidigast på måndag nästa vecka. För då går vi in i vecka 38+0 och oddsen att vi slipper hamna på NEO efteråt minskar drastiskt efter den veckan. Så nu har vi fått en telefontid på måndag för att se om det finns plats för att sedan få komma in och bli igångsatta lite senare under den dagen. Är det fullt på BB så får vi återkomma morgonen därpå och hoppas på att det finns ett ledigt rum då. Detta moment har vi redan varit med om förut när Emil skulle födas. Men den gången så var det så pass fullt på förlossningen att vi fick ringa in varje morgon och sedan komma in först på onsdagen. Vi är därför redan nu inställda på att vi inte kommer att föda barn först tidigast i mitten av nästa vecka även den här gången. Om det nu inte sätter igång av sig själv under helgen.
 
 
Det är många utav er som följt våran resa som undrat om det är kejsarsnitt som vi ska göra?
Nej, det är inget kejsarsnitt som vi ska göra. Då jag verkligen vill föda vaginalt även denna fjärde gången nu. Vi håller tummarna så hårt för att det inte kommer att uppstå några komplikationer på vägen nu som snuvar oss på den biten. Jag vet om att det är många som föredrar kejsarsnitt då förlossningsrädslan tyr sig åt det andra hållet. Men för mig vore det i stället en mardröm med kejsarsnitt. Alla är vi olika.
 
Varför vi vill bli igångsatta och vad för medicinska skäl finns det? 
Då vi har ett så väldokumenterat och stormigt förlutet i just dessa frågor och med alla tidigare oförklarliga missfall i ryggen, så har läkarna alltid haft lite extra koll på oss. Jag har själv även sökt hjälp för mina förlossningsrädslor i god tid för att undvika att dom ska bli värre än nödvändigt. Speciellt för att jag alltid råkar ut för kraftiga förlossningsdepressioner både under och efter mina gravideter. Planering och framförhållning både under och efter graviditeterna har därmed varit extra viktigt för mig. Alla våra små har även varit tillväxthämmande och dalat upp å ner på kurvorna genom hela graviditeterna. Våra tidigare förlossningar har även gått så otroligt fort. Rädslan över att riskera att föda hemma och att inte hinna fram till sjukhuset har där med alltid gnagt i oss. Med Ella tog det lite mindre än 8 timmar tills att hon var ute. Vilket inte är så snabbt men att få ut grabbarna har gått desto fortare. Edwin tog bara 17min ifrån att jag upptäckte blödningen här hemma tills att han var född inne på sjukhuset. När Emil skulle födas sattes därför min förlossning i gång - 6 dagar innan bf för att ge oss extra tid att hinna med mentalt. Men även den förlossningen gick fort på under 45min och med en krystfas på 4min var han ute.
 
Hur kommer igångsättningen att gå till?
Det finns ju en hel del olika metoder för att sätta igång en förlossning inne på sjukhuset. Allt i från gel, till balonger, värkstimulerande dropp, cytotec doser och tabletter. Då min tapp är mogen och har börjat att öppnat sig allt mer redan nu så kommer vi troligtvis inte behöva göra några större ingrepp för att sätta igång förlossningen. Utan vi kommer att få hjälp med att ta hål på hinnorna så att vattnet går och där efter blir det ett fortsatt naturligt förlossningsförlopp. I mitt fall så har vattnet aldrig gått av sig själv innan utan vi har alltid fått hjälp med att ta hål på hinnorna under förlossningen. Så allt är inte riktigt så som i Hollywood filmerna.
 
 
Efter mötet med läkarna så kändes allt genast så mycket lättare. Men både jag och Martin fick samtidigt lite panik när vi insåg att detta kommer att bli våran sista helg nu som trebarnsföräldrar. Nästa vecka så är Emil inte längre minst i familjen utan då har han blivit storebror. Edwin har blivit "dubbel storebror" och Ella "trippel storasyter" som dom själva kallar det för och vi fyrbarnsföräldrar. Det är så obeskrivligt stort. Efter att det ruset lagt sig lite under dagen så började vi sedan att storstäda hemmets vrår. Åkte i väg och handlade bebisblöjor, lite proviant att ta med oss till sjukhuset nästa vecka och monterade in babyskyddet i bilen. Martin åkte i väg för att kvittera ut våra nya barnvagnar ifrån Baby jogger och det riktigt spritter i hela kroppen av glädje av att vi snart får inviga dom. Medans han och barnen har monterat vagnarna så har jag själv ringt runt för att försöka lösa barnvaktsbiten under förlossningen. Mamma kan med största sannolikhet hjälpa oss men det är ju samtidigt så svårt för henne att kunna ta ledigt bara så där. När man inte ens vet av först samma dag ifall att igångsättningen blir av då eller dagen där på etc. Men vi ska nog få ihop alla bitar tillslut ändå. Då allt löser sig på något sätt!
 
Foto: Isabella.
 
Resten av kvällen har vi sedan spenderat i soffan till ett nytt avsnitt av Wahlgrens värld och inte gjort så mycket mer än så. Martin gick och lade sig lite tidigare än vanligt för att ladda upp batterierna lite extra. Själv så har jag suttit uppe i stort sätt hela natten nu och skrivit av mig lite här inne. Förberett lite aktiviteter inför barnens sportlov som drar i gång nu och inför helgens Melodifestivalen övernattning nere i vardagsrummet tillsammans med dom små. Vilket känns som att det kommer att bli ett extra fint och uppskattat avslut på denna veckan. För lite extra familjetid, kramar och bus behöver hela den här Cirkus familjen just nu. Då alla är bra nervösa och förväntansfulla inför nästa vecka. Jag kommer härmed att även ta en liten minisemester en stund nu. För att landa och hinna njuta av nya tiden som fyrbarnsmamma. Jag vill även passa på att skicka en stor kram till er alla fina som stöttat, peppat oss framåt under graviditeten och i vardagens brus. Ni är verkligen helt fantastiska och jag är så stolt å glad över att även den familjedelen fortsätter att växa sig allt större. Tack för att ni finns och puss på er!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux