Igångsättning i förtid även denna gången.

Vi började det nya året med mindre sömn än vanligt då nya virusinfektioner hållit oss vakna. Så det har hittills inte blivit en sådan kalasglad start. Januari är ju annars en riktigt kalasmånad för oss då Ella och många i våran närhet fyller år. Men det är heller inte allt för illa att lyckats pricka in en åttonde sjukvecka på raken nu. För jisses så friska vi kommer att få vara under resten av året i stället eller vad säger ni?
 
 
Det har därmed inte funnits mycket ork över för några nya projekt här hemma. Men bebissängen är i alla fall uppmonterad nu. Vilket känns riktigt bra! För nu har jag sakta men säkert även börjat att förstå att det snart kommer att ligga ett nytt litet sovandes mirakel där i. Magen har vuxit sig allt större och min kropp har börjat att anpassa sig inför den kommande förlossningen. Min livmodertapp har redan börjat att förkortas och jag har varit öppen 4cm i några veckor redan och förvärkarna har blivit allt kraftigare. Så nu går vi på tätare kontroller av tappen igen och under veckan så nalkas det även nytt ultraljud samt flera förberedande samtal. För så som det ser ut nu kommer det att bli en igångsättning i förtid även denna gången. Detta för att minimera riskerna att föda hemma. Då våra tre tidigare förlossningar som sagt gått på tok för fort och skulle det gå lika fort även denna gången så kommer Martin aldrig ha chans att hinna med mig in till sjukhuset!
 
 
Men allt beror dock på hur dom kommande veckorna och tillväxtkurvan kommer att se ut. Men med lite tur så kommer vi alla fall att sova lite bättre efter att det beslutet är taget. Så nu håller vi tummarna stenhårt för att allt kommer att flyta på enligt plan och att inga nya hinder dyker upp. För både jag och Martin skulle verkligen behöva få några veckors lugn nu innan livet som fyrbarnsföräldrar kickar igång på riktigt. Denna gravideten har annars varit otroligt enkel och bekymmersfri om man jämför med våra tidigare resor. Visst har min kropp tagit en hel del stryk tack vare alla virusinfektioner men samtidigt så har den nog aldrig förr känts så här stark. Jag är lika vig och rörlig som vanligt, väger bara några få kilo mer nu än innan jag blev gravid och energin har funnits där hela tiden. Dock så börjar jag som sagt bli väldigt nervös inför förlossningen.
 
 
Foto: Isabella, rustaupp.se
 
Inte över smärtan och så. Utan bara över det faktum att allt även kan komma att gå för fort även denna gången och att jag ska tvingas föda detta fjärde mirakel själv. Att planera in barnvaktshjälp och få vardagen att fungera under sjukhustiden är nämligen ett stort orosmoment för mig just nu. Vi är nämligen inte bortskämda med att kunna få hjälp med barnen och att ta med oss alla tre till sjukhuset är ju heller inte möjligt. Så det är som sagt mycket att försöka lösa innan det väl är dags. Min mamma har sagt att hon kommer att kasta sig in i taxi direkt för att åka hem hit. Men då hon bor en bit bort så kommer det ta för lång tid i fall att förlossningen skulle sätta igång av sig själv. Jag önskar verkligen att allt vore mycket lättare när det kommer till planeringen av dessa slag.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

sagaofswden













paxlux